Residensstadens glada bandypatrull Härnösands AIK svängde förbi Gärdedalens isparkett för ett mellandagsderby denna annars ganska vanliga torsdag. 

Jag säger ganska vanlig för 29 december kommer alltid vara dagen då Charles Goodyear, uppfinnaren av det vulkaniserade gummit, är född. Det ska hockeyanhängarna vara glada för, annars hade det inte blivit några puckar. Men här är det bandy som gäller och nuförtiden är det plast runt korken.

Nåja. Nu direkt till minut 11 av matchen då vårt senaste nyförvärv Ivan Cavallin kom fri, men han varken passade eller sköt, utan såsade så pass att han blev upphunnen av HAIK:s tappert kämpande libero Söderberg.

Kort därefter friställdes Cavva igen efter en tjusig passning från Teo. Dock hann en HAIK:are i vägen även denna gång. 

Ska det ALDRIG bli mål i den här matchen, undrade publiken. "Jamen NUDÅ! Adreas Wilsson, tillbaka efter lårkaka, TOTALT SOPREN! Nej, lägger bollen i burgaveln. 

Men sen kom ettan. Och vem stramade dit den om inte Ivan den förskärcklige Cavallin? En hörn som han fjongade dit med riktigt bra fart. HAIK svarade dock omgående genom en ännu vassare bandyvevare från nummer 9 Johansson. 

Dittills var det jämnt. HAIK hade vaskat fram en del lägen som Muggen tog hand. Som reservkeeper såg vi för övrigt en 13-åring på Selångerbänken idag! Olle Sandin fick insupa atmosfären bland avbytarna då Masken Wiström var hemma i en magsjukegolvad familj. Olle på första bänkrad kunde till exempel ta del av när Greger gormade "Flytta på're - jag ska byta!" när han krockade med en HAIK:are på väg ut i avbytarbåset. Ett sant föredöme för ungdomen. 

I slutet på första kopplade SSK en stadig halvnelson på gästerna. Detta i form av ännu ett hörnmål (Blomman!) och ännu ett Ivan-mål och sedan ett Kalle-mål. 

Dagens speakerdebutant Mattias Denkert kunde sakligt informera om 4-1 i paus till Selånger.

M. Denkert, son till B. Denkert, son till Å. Denkert, son till H. Denkert. Vad betyder nu detta? Jo, Mattias farfars far bar namnet Henry L. Denkert och spelade i den allra första upplagan av Selånger SK:s bandylag 1924. Sedan har Åke, Bo och nu även Mattias varit verksamma i klubben på oilka sätt. Mattias farbror Leif är dessutom en ofta sedd gäst på läktaren. 

Nåja igen. Härnösand hölls kvar i det tagna greppet och SSK trummade fram till 8-1. Sedan dog matchen och felpassen blev fler och engagemanget tröt. 

Det vi fick se denna ganska vanliga torsdag var en riktigt stabil Selånger-seger. HAIK hade förtjänat något mål till, men Selånger hade många fler målmöjligheter utöver de åtta som blev också. Hunden Gustavsson kom med ett försynt påpekande riktat framåt i banan efter matchen: "Alltså, rätta mig om jag har fel, men lite nedifrån banan ser det ibland ut som att forwards inte vill passa till varandra."

När mörkret hade sänkt sig och trollmor bundit fast sina tjommar i svansen, då var det dags för seriefinal på Gärdehov. Okej, klockan var bara sju, men efter en hel dag med hetsiga 3-, 5- och 7-mannamatcher i vår kära bandydal kändes det som att klockan var mycket mer.

Det fanns vissa förväntningar på den här matchen. Nyborg, tvåa i serien, men endast på grund av sämre målskillnad, blir det ofta jämna och roliga matcher mot. 

Och äntligen skulle vi få se Blomman spela back! Rapporterna från bortamatcherna mot Haparanda, Karlsborg och Umeå har gett vid handen att centertanken har funnit sig till rätta på vänsterbacken. 

Dessutom presenterade vi ett nyförvärv till dagens game. Herr Ivan Cavallin kommer från Stockholmsklubben KÅRE (ej att förväxla med Söråkers tränare och gamla forwardsdynamiten Kåre Öberg) och har flyttat till Sundsvall i egenskap av naprapat. Och bandyspelare.

Så det fanns alltså en del att se fram emot, men säg goddag då. Lagom till isuppvärmningen kom regnet och då försvann ju en stor del av möjligheterna till att det skulle bli en särskilt rolig match att titta på

MATCHEN

Började jämt. Masken klistrade tidigt ett skott nere vid högerstolpen. "Okej, ingen idé att skjuta alltså", kanske nyborgarna tänkte för det kom inte så väldans mycket mer. 

Willie fick in ettan efter att bror Fredde jobbat fram bollen. 

I elfte minuten: En SSK:are styrde ut en nyborgare och Teo på vänsterhalven klev upp och satte stopp som den femtonåring han är.  Och i anfallet efter var det Simon Ehrström som stod i vägen med kroppen. Riktigt gott att se junisarna som föregångare i att stå i vägen med kroppen. 

Inget vidare spel dock. Regn. Och Kalle åkte offside.

I 36:e minuten drog Kalle på sig all uppmärksamhet genom att se riktigt uppgiven ut efter att ha fått klubban urdragen ur händerna utan åtgärd från domaren, men medan Svarta Hålet Högberg slukade all materia stormade Ehström fram och fick på något konstigt vis med sig bollen och blev plötsligt fri. Svinkyligt rundade han målvakten och lade in 2-0. 

Men han hade ont och åkte och bytte. 

- Jag fick en yxa, en riktig yxa! 

Simon syftade på en bortaförsvarares bryska användning av klubban. 

I halvtid var de flesta i publiken överens om att spelet inte var något att yvas över, men att SSK kändes aningen starkare. Dessa samtal utspelades inne i Nordichallen, då arrangören prövade ett nytt grepp att använda oss av kiosken där inne. Det tycktes som att både arrangör och publik uppskattade detta.

Och de som tyckte att SSK verkade numret större idag fick sina utsagor besannade i andra halvlek för då var det bara ett lag på banan!

Femte raka segern kittlar dödsskönt i kistan! Särskilt när Söråker förlorade mot Haparanda borta och SSK nu är uppe i äkta serieledning.

Vinsten mot Umeå blev kassaskåpssäker. 

- Vi spelade på ett lite annat vis än tidigare under säsongen, berättar Tränar-Simon. Vi valde att sätta högre press och möta Umeå längre upp i banan. 

Stressen gav Selånger många hörnor. 20-4 i hörnor blev det. 

- Vi lyckades bra, men hade kunnat vara effektivare. Inte minst på just hörnorna. Men ur defensiv synpunkt fungerade det bra. 

Vad säger dagens keeper, "Masken" Wiström om deffen?
- Den funkar bra. Vi blir mer aktiva. Jag hade inte jättemycket att göra, men jag tog en straff i slutet på första och det var väl halvbra att jag tog den. Annars hade det ju blivit 1-3 precis innan paus.

Istället var det SSK för hela slanten målmässigt ända in till slutet. 

- Vi har en period i andra halvlek där vi slarvar med passningarna, men det blir bättre och bättre. Vår lägstanivå höjs hela tiden. Vi har dippar i varje match, men jag tror vi blir bättre och bättre, så det ska nog bli bra det här till slut, säger Masken. 

För övrigt noteras:
- Fredde Wilsson skickade in en straff
- Blomman spelade back återigen: "Fasen, han kommer väldigt bra in i den rollen" , säger Whizzkid.
- Det är våra forwards som gör de flesta målen. Kalle 2, Fredde 2, Greger 2. 

Bifogar även umekamraten Ulf Liljegrens fb-status:

Det trevligaste med den här kvällen var att Östen Sundin bjöd på en mandarin i pausen. 

Äntligen var det dags för seriepremiär! Efter att spelprogrammet i år har skevat iväg vår första match två veckor efter att Norrbottenslagen har fått trumma igång, så kändes det efterlängtat att få höra Hasse Ödmark blåsa klart för spel på Söråkers IP. 

Med uppehållsväder, ett par plusgrader och en ganska stillsam vind fanns just ingenting att klaga på vad gäller de yttre förutsättningarna. 

De inre förutsättningarna då? Vilka är dom egentligen? Man pratar sällan eller aldrig om de inre förutsättningarna. Vi hoppar över det nu också och går direkt på matchen. 

Lågt tempo och lite håglöst. Det är de första ord som kommer till mig när matchen ska sammanfattas. Då förstår ni att den där pausmandarinen stod sig väl i konkurrensen. Men Simon Ehrströms genomskärare till Gregers 1-0 efter bara några minuter var bra snygg den också. 

Men annars såg vi egentligen två lag som föll rätt lågt i defensiven och det passade Söråker bäst som gång på gång kunde ta sig långt ner på vänsterkanten (det är dit Filip Nyberg vill) och på ett eller annat sätt få med sig en hörna. Lötas sju första hörnor eller nåt sånt där var vänsterhörnor.

Dock gäller det att sätta dit dom också och det gjorde Tobbe Sjödin när han stramade dit en högerhörna som så många gånger förr. Han ser lite rappare ut i år också, gamle Greger!

Söråker fixade fram fler hörnor från vänster och med sådana skyttar som Jimpajen (nej, han är ju inte med oss längre!), Jocke Hedberg och Fille Nyberg så går det ju inte i längden. Innan halvleken var över var det kvitterat av Jimmen och Hedberg. 2-2.

Och då kom mandarinen.

Selångersupportrarna, som var hyfsat välrepresenterade bland dom 130, hoppades förstås på lite mer fjutt under rören i andra halvan och den började faktiskt lovande med ett par tjusiga anfall från gästerna, men inga mål. Matchen lunkade på. Var var derbynerven? Var var den friska premiärsatsningen?

Söråker fortsatte att skjuta närhelst tillfälle gavs. Comebackande Markus "Masken" Wiström gjorde ett par fenomenala räddningar, men det räckte inte den här gången.

Avgörandet kom efter att Sebbe Falk fipplat in bollen mellan skridskorna och ramlat ute vid sargen på egen planhalva. Bollen hamnade hos Jocke Hedberg, som visade klass när han krutade in 3-2 i vänstervinkel. 

Då återstod en kvart, men någon riktig Selångerdesperation var inte synlig förrän efter timeouten med fem minuter kvar. Ett par hörnor som gick i muren och ett Micke G-avslut som smet utanför var det närmaste SSK kom en pinne. 

SSK:s reservkeeper Muggen Wilsson fick pris som matchens lirare. Någon skarpsynt jäkel måste ha sett hur han felfritt langade vatten på bänken, tänkte vi. Men sedan ändrades det till Masken och det var välförtjänt. 

Välförtjänt var även Söråkers seger och vi får åka hem och träna! Redan på fredag borta mot Härnösand finns chans att visa bättring. Väl mött då!

Söråkers IF - Selånger SK Bandy 3-2 (2-2)
Matchfakta: http://www.bandyrapport.nu/report?gameid=15508

P.H.

Stordäng i Ljusdal! Nej, mot ett LBK som har välgrundade elitserieambitioner räckte vi inte till den här gången. 

Whizzkid kunde inte vara med laget den här helgen, så nu är det vår förnämliga ass. coach Sebastian Falk vi ringer till. 

Hur var matchen?
- En lektion. En lektion i hur stort deltagande och noggrannhet kan slå ett igelkottaförsvar. Vi var bra utifrån våra förutsättningar. Vi försvarar oss så gott vi kan. Men de behöver bara ett par decimeters öppningar för att kunna slå sina passningar. 

Ja, LBK är ganska bra nu, va?
- De är riktigt bra. När jag såg de mot Peace and Love för ett par veckor sedan var de inte i närheten av det här. Och det är inte bara Svechnikov. Även Marcus Wikman, Jens Hermansson, Olle Sundin [där har vi en SSK:are!] , Jonas Pettersson, Samuel Nyberg... Och Berglund där bak är bra. Det är många inblandade. 

Vår insats då?
- Vi blir straffade på det vi visar även på träning att vi har svårt för. Vårt passningsspel har för låg procent. När vi väl får bollen ger vi oftast bort den. Men sedan gör vi bra saker också. Vi lyfte en del problem i paus, som vi löste bättre i andra. Då fick vi i och för sig andra problem, men vi hade i alla fall löst det vi pratade om. Så det var ju bra. 

- Och alla jobbade på bra. Vi vek inte in kepsen utan fortsatte att öva matchen ut. Det är uppenbart vad vi behöver bli bättre på och jag tror faktiskt att vi blivit taggade av det här. Nu vet vi att vi måste träna. Spelarna upptäcker saker: Jag kanske inte orkar. Jag kanske inte har den passningsfärdighet jag behöver. Jag kanske inte åker skridskor som jag måste... Nu förstår vi förhoppningsvis att vi verkligen måste träna när vi tränar och inte bara vara på träningarna. 

- Det var också bra atmosfär i laget. Vi hade en helt annan och bättre inställning till den här matchen än tidigare matcher i år. 

Så var det med det. Vår serie har haft premiär idag också! Division 1 övre Norrland har ett märkligt spelschema. Selångers premiär är inte förrän om två veckor, men idag har Nyborg slagit Haparanda  i en målmässigt jämn match, 6-7, och Karlsborg har tvålat dit Kalix U med 10-5. Där var fader Alexander Mardakin i KBK snäppet värre än sonen Viktor i Kalix. 4-3 till fadern i poängskörd.

Nästa match: Söråker borta 20/11. Seriepremiär!

Ljusdals BK - Selånger SK Bandy 23-1 (11-1)
Matchfakta: http://www.bandyrapport.nu/report?gameid=16755

P.H.

Söderfors - Selånger 2-1
Selånger - WT Bandy 4-1

Den första av söndagens två drabbningar blåstes igång 9.00 och på andra sidan stod Söderfors, som efter några skrala nu är tillbaka på division 1-nivå. Kul!

Söderformatchen var, enligt Whizzkid ett rejält kliv åt rätt håll jämfört med lördagen. Här var ett Selånger som förde matchen och spelade tillfredsställande fram till sista tredjedelen av banan där Söderfors försvarade sig bra och där Selånger inte satte de chanser som ändå fanns. Istället kunde bruksarna från Norduppland kontrad in ett par kassar och det räckte ju. 

- De gjorde sitt vinstmål med en och en halv minut kvar eller nåt sånt där. Men hade det varit 2x45 då tror jag ändå att vi hade stått som segrare för vi nötte på ganska bra, säger Simon. 

Selångers mål gjordes av Fredrik Wilsson på hörna. 

Smalle och Falk lämnade truppen under söndagen. Markus Wiström anslöt på lördagskvällen och stod båda söndagsmatcherna. 

Simon Ehrström stod över mot Söderfors då laguppställningen var:
Masken (mv)
CJ (lib), Öcke och Hårdrock (backar)
Teo och Willie (ytterhalvor, Alexander avbytare där)
Henke Söderlind, André, Micke N (mittfältare, Micke G avbytare)
Blomman och F Wilsson (forwards, Gabbe och Greger avbytare)

Selånger - Skutskär 1-5
Spånga/Djurgården - Selånger 2-2

04.44: Första meddelandet ramlar in i chatgruppen. "Goder morgon allés", utropade Hårdrock som vid den tiden hade klivit upp ur badet och nu satt med nybryggt te, rostade smörgåsar och en hemgjord marmelad på årets sista hallonskörd.

06.00: Avfärd från mäktiga Gärdehov i minibussar mot Uppsala.

06:43:
Rönnken: Varför kör ni med varningsblinker?
Hunden: Haha, vi vet inte...
Öcke: Den har fastnat!
Smalle: Bodda lyssnar på disco
Öcke: Går inte att stänga av
Rönnen: Tjocka knän

06.46:
Smalle: Bodda eller Guillou?

I röda spelskjortor skrinnade vårt kära SSK ut för första träningsmatchen för säsongen. Rättvik U var den tämligen hårdnackade motståndaren.

Det blev en lång dag för A-laget igår. På det stora Selångerlägret tillsammans med alla ungdomslag var det A-truppen som hade det första passet 8.00 till 9.45. Det första besöket på stor bana sedan i mars och sedan hjälpte killarna till med ungdomslagen under hela dan och så match som startade 17.30 på det.

Matchfakta finns på elitrapport.se och där ser man att SSK hoppade upp i ledning 3-0 efter 22 minuter. 

- Ja, jo, men det var inte så att vi dominerade i början, men vi satte chanserna, säger Tränar-Simon

Vad hände sen?
- Det fortsatte vara en jämn match. Ganska svänging. Deras unga lag hade några mycket duktiga indivder som har allsvenskt spel i sig. Och de har ju gjort fyra pass i veckan på stor is i flera veckor, så det var en riktigt bra match det här.  

Hur såg det ut då?
Vi har ju några nya som ska komma in i spelsystemet, men det är stor skillnad mot i fjol. Vi har grunden nu. Förra året vid den här tiden hade vi ingenting. Nu kan vi redan börja jobba detaljer. 

I den här matchen saknades Nicklas Blomquist, André Sjödin-Granzell, Axel Froms, Andreas Wilsson, Simon Ehrström och Martin Wiström av olika anledning. Många borta som synes.

- Vi hade fem forwards! Tobbe Sjödin fick flytta ner på mittfältet. Man får göra det bästa av situationen. 

Många borta, men många nya också. Hemsidan är förstås vansinnigt nyfiken på hur det gick för de nya lirarna!

Fredrik Wilsson?
- Han hängde ett par kassar. 2-0-målet var en kanon från vänstervikel i bortre krysset. Sådär som Christoffer Edlund brukar göra. Han har ett bra skott och är en tung genombrytartyp och ofta spelbar. Dessutom slet han i hemjobbet och tog ofta de där extra meterna hemåt. Kul att se!

Micke G?
- Vi hade bara en avbytare på mitten, så de fick slita hårt där, men han gjorde det bra. Han gjorde första målet och hade för övrigt en hög delaktighet och letade boll hela tiden och fördelade den vidare. 

Masken Wiström?
- Vi delade på målvaktsysslan. Markus stod första och går inte att klandra för något av de tre han släppte in. Sista målet i första räddade han tre gånger tror jag innnan den gick in. Han ska vara nöjd! Muggen skötte sig också bra. Vi har två målvakter som ser ut ha formkurvor som pekar uppåt. 

Teo?
- Nu får man sluta bli förvånad. Han spelade 90 minuter på ena halven. Väldigt frän, ingen form av rädsla. Han klev ofta upp och satte stopp. Och han har en mycket säker passningsklubba. Han sätter igång ett flow i spelet och spelar inte fast sig. 

Se där, några av Simons tankar kring första matchen. 

Rättvikslägret avslutas med ett pass för alla spelare idag söndag och sedan väntar WT-cupen för A-laget nästa helg i Uppsala. Gott att en ny säsong nalkas!

Rättvik U - Selånger 6-6 (3-4)
Matchrapport: http://www.bandyrapport.nu/report?gameid=14429

P.H.

Sett till de senaste säsongernas avslutande matcher så är SSK tidernas svänggäng. 
24 februari 2014: Örebro-SSK 21-3
22 februari 2015: Östersund-SSK 1-16
10 mars 2016: HT Bandy-SSK 19-1

Kvällens match ville ingen spela, varken vi eller Haparanda, men förbundet lät oss icke slippa undan. Så det var in i bussen vid niotiden i morse, en smal och inte på något sätt toppad trupp då vår avbytarbänk endast bestod av materialförvaltare Rönnken (som för övrigt gjort en klanderfri säsong!). Sedan ut och tampas på Gränsvallen, även känd som Arena Polarica.

Inte ens Whizzkid kunde langa fram ett spelsystem som hjälpte idag.

- De hade ett skapligt lag får man säga. Deras ordinarie mot vår skadeskjutna elva. Vi fick freda oss från minut ett. Det var ingen rolig match för någon. Men grabbarna som åkte upp till Haparanda för att spela en betydelselös match en torsdagkväll ska ha en stor eloge för att de ändå stod här med klubbmärket på bröstet.

Och du själv satt som reservkeeper?
- Hahaha. Ja, precis. Man måste ju ha en sån. Nu kan jag bocka av att jag har varit reservmålis i ett allsvenskt kval. Bara att duscha och åka hem igen. 

Precis. Hemma lagom till gryningen. Vilket helt plötsligt påminner rapportören om den ryska folksången Jag broderade till gryningen. Ett bra tips för våra nedtryckta spelare i bussen på vägen hem är att helt enkelt brodera till gryningen. (Eller bara vagga sig till sömns till den fina melodin - se nedan) 

Nåväl, Selångers representationslag har tagit de sista skären för denna säsong. I grundserien stod vi som vinnare i 16 av 18 matcher, men kvalets sex matcher resulterade bara i en enda pinne.

- Det är svårt att känna sig nöjd nu, säger Whizzkid, men jag tycker att vi har gjort en ganska bra säsong ändå. Grundserien i alla fall. Nu får utvärdera det här, fundera hur vi ska gå vidare och sedan samlas igen om ett tag och prata lite. 

Så får det bli. Som den gamla australiensar'n brukade säga: Vi kommer tillbaka. 

STORT TACK TILL ALLA SOM FÖLJT SELÅNGER OCH DESS A-LAG DENNA SÄSONG! Tack till alla som kommit på matcherna. Tack till alla läsare av dessa matchrapporter. Ha en härlig vår och sommar, så hörs vi igen till hösten!

HaparandaTornio - Selånger SK Bandy 19-1 (10-1)
Matchfakta: http://www.bandyrapport.nu/report?gameid=14208

P.H.

Den sista korven skulle kokas, den sista domarsiganlen skulle ljuda och de sista utvisningarna skulle tas. Säsongen skulle helt enkelt knytas ihop hemma på Gärdehov.

Köpings Idrottssällskap kom besök, det gulsvarta laget från sydvästra Västmanland, som sedan urminnes tider har pendlat mellan bandyns näst högsta och nästnäst högsta serie. Gud vad irriterande att bandyförbundet bytte namn på Allsvenskan till Elitserien och på divison 1 till Allsvenskan för några år sedan!!!) Mycket talade för en jämn match och det blev det. 

Simon Ehrström skadade sig på uppvärmningen och kunde tyvärr inte vara med idag när matchens inleddes med det perfekta bandyvädret - mulet, vindstilla och nollgradigt. 

Gamle Kvirre inledde målskyttet. Anders Kvist är hans rätta namn och på den här nivån är 35-åringen en målsnikare av rang. 0-1. Kvirre skulle faktiskt göra en säsong i Selånger en gång i tiden (99/00), men det var året då Selånger gick i konkurs och efter bara några månader i Sundsvall återvände han hemåt utan att det blev några matcher i rödblått.

Selångers svar till 1-1 kom efter snyggt spel där två bollen gick över centrallinjen två gånger tack vare fina diagonala pass. Willie till Froms till Blomman. Effektivt och bra. 

En period med stort bollinnehav för SSK, men till skillnad från hur 1-1-målet kom till var SSK:s spel inte effektivt. När Selånger till slut spelat fast sig efter många passningar kunde Köping ibland kontra. En kontring ledde till en hörna som nummer 9 Hampus Bergman stänkte in i taket.

Jimmen blev utvisad, men direkt därpå fumlade KIS med bollen och Kalle kunde slägga en myra till Hälsinge-Hunken Froms, som blev nedknuffad i straffområdet. Smalle sopade in straffen i närheten av vänsterkrysset. 

Köpings 2-3 liknade 1-2. Selånger hade bollen länge utan att det händer nåt och tappade då fart och energi. Nu var det Hårdrock Söderlind som tappade bollen och Köping kontrade snabbt. 

I pausen fick vinden för sig att börja blåsa och nederbörden började komma som snö och kanske lite regn. Lite mer svårbemästrade förhållanden under andra halvan alltså. Det kändes också som att båda lagen mattades rätt rejält ju längre matchen led. 

Lagen följdes åt till 4-4. Köping kändes lite starkare ändå. Förmodligen tack vare att de spelade bollen snabbare och inte åkte lika mycket med bollen. Matchen stod och vägde, men den rätta nerven saknades.

Smallen gick av med jordens lårkaka. 

Köping missade typ öppet mål i 88:e, men spelades sig fram kort därefter igen och skaffade sig en odiskutabel straff som försvarsresen Marcus Kåberg smackade in. 4-5 och den sista hemmamatchen slutade tyvärr i moll. 

Nu väntar HaparandaTornio borta på torsdag och det känns väl lagom inspirerande att åka upp dit när både vår och HT:s placering i tabellen är klar. Men vi väntar med summeringen av säsongen tills dess. 

Tack till alla som kommit till Gärdehov och tittat i vinter! Välkomna tillbaka!

Selånger SK Bandy - Köpings IS 4-5 (2-3)
Matchfakta: http://www.bandyrapport.nu/report?gameid=14206

P.H.

Kvalserien vände och Åtvidaberg kom på ett sällsynt besök på Gärdehov. Så pass ovanligt var det att Åtvid plockade fram den gamla fina sedvänjan att byta klubbvimpel med motståndarna. "Bodda" kvistade bort till bodegan får man anta, där det senaste seklets samlade bandyattiraljer finns instuvade jämte övriga mysko prylar. Det var inga problem att leverera en SSK-vimpel till östgötarna. 

Vi hade i alla fall inte tur med vädret. Frisk vind och konstant snöfall. Båda lagen försökte ändå berömvärt att bjuda upp till spel i början. 

Redan i 2:a minuten hittade Willie en öppning med en rakning, på höjden i och för sig, i djupet till Blomster som snurrade upp en stor del av motståndarförsvaret, men föste bollen rakt på den vackert rosatröjade burväktaren Nygren.

Kort därpå 0-1 till gästerna efter att CJ kalvade till det på nåt jävla vänster när han egentligen helt ostörd skulle ta kontroll över en långlyra. Problemet med att göra det som libero är att det kan bli en rätt farlig chans för motståndarna, i det här fallet till och med mål alltså. Albin Ekström, det namnet känner vi igen från nyponsoppsförpackningarna, fast kanske uppenbart från att han hängde fyra kassar mot oss nere på Kopparvallen. 

Selånger svarade. 1-1 efter en 50/50-situation som också kom efter en lyra. En bit in på Åtvids planhalva var Blomman stark och kunde spela fram till Sunes jul Söderlind, vilken icke begick något misstag. 

Det var alltså en snömatch och det var en snömatch med bristande kvalitet. Det var för korta lyror, misslyckade rensningar, spelare som chansade på att motståndaren skulle missa och en mängd felbedömingar som såg märkliga ut från sidan, men som säkert förklaras till en del av blåsten och snöyran. 

Halvtid. Gustav "Gurra" Ljungberg sticker in huvudet och meddelar vinnare i bollkastningen. "Boll nummer 24. Och det var Östen Sundin. Jo. ÖSTEN SUNDIN!"

Det betyder att Ösa är vinnare på två arenor i år då han ju även tog hem det i Söråker. Finns det nåt bollkastnings-SM vi kan skicka honom på?

Här vann han en kryssning med Tallink Silja Line för 1-4 personer i A-hytt till Riga, Tallinn, Åbo eller Helsingfors. "Bam-Bam" Persson och Royne Sjödin har ju vunnit i vinter också, så det ryktas om gruppresa med det gamla gardet. Kanske går att samordna med PRO?

Gurra kom förresten in en gång till i halvtid: "Jag stod bakom deras mål och då sa målvakten (den vackert rosatröjade Nygren): 'Jag känner igen dig. Du var med i Heja, Sverige. Simmare, va?'" 

"Ja, det är jag det", sa Gurra. Skaplig kändis från TV4:s program om den svenska truppen i Special Olympics i Los Angeles! 

Vaktmästarnas effektiva plogning var också en fröjd i halvtid, men sen blev det bandy igen och det var inte lika kul. Men en klart bra start av SSK i andra faktiskt, som nu spelade i medvind och framstod som hetare ett tag där. 

Det uppstod väl en del chanser då och då, men känslan var ändå att det var händelsefattigt. 

Selånger var nära ett ledningsmål när Bloom hade en boll i virket i samband med en hörna i 68:e och sedan samma sak igen i 77:e - Blomman i målramen vid en hörna. Å andra hade Muggen det han gjorde i hemmakassen också, så det var väl ett så kallat rättvist resultat. En och annan pinne går till Östergötland ibland, men vi spräckte nollan i tabellen!

Nu väntar säsongens sista hemmamatch mot Köping som fick sträcka vapen hemma mot Happis ikväll, 1-9. Väl mött på nu söndag 14.00!

Selånger SK Bandy - Åtvidabergs BK 1-1 (1-1)
Matchfakta: http://www.bandyrapport.nu/report?gameid=14203

P.H.

Förutsättningarna: Två förluster i ryggen. Johansen avstängd. Edström lårskadad. Sjödin-Granzell och Hårdrock Söderlind sjuka. Det var en prövning för de återstående spelarna i Selånger att gå in i den här matchen. Skulle de tänka ”det är nog kört” redan innan matchen eller kunde de visualisera sig själva som vinnare även med halva försvaret och båda mittfältsmotorerna borta? 

Henke S gick alltså ner från mitten till liberopostionen och Kempe in på vänsterbacken och Bloomy droppade ner från forward till mitt. 

Och så satt man där med Elitrapport igen. Ingen aning om hur verkligen ser ut, men starten hade prägel av utklassning från Åtvids sida.

"Huvudet var inte ens i bussen.
Inte ens på Gärde."

Första meddelandet efter matchen från materialare Rönnken, vars besvikelse över dagens förlust framgick med yttersta tydlighet. Vädret var uppenbarligen nice och SSK hade de omtyckta röda spelskjortorna på, men ändå bar det iväg åt fel håll detta. Vad hände?

- Idag var det riktigt under isen. Nä, fy fan, det var inget roligt. Svårt att se varann i ögonen efter den här matchen. Underprestation på alla håll och kanter. Riktigt rungt, suckar Tränar-Simon.

På Elitrapport tyckte jag ändå att det såg hyggligt ut i första och en kvart in i andra verkade vi ta över matchen...
- Tja, vi hade väl lite halvlägen där. Men från minut ett var det dålig känsla. Vi var inte där. Vi föll ur systemet. Mot Haparanda var det ju ändå så att vi spelade såsom vi byggt på hela säsongen, men nu gjorde vi nåt som vi aldrig pratat om. Vi tog mycket konstiga beslut och slog felpass och tappade bollar. 

Jaha.
- Jag tror inte att vi kan ta med oss nånting till nästa match. Knepigt hur det kan bli alltså. Det här med att jobba med sin egen inställning och ta ansvar, det fanns inte idag. Och det kollektiva som vi haft tidigare på säsongen, systemet - helt borta. 

Hur var Köping då?
- De spelade enklare än oss. Satte bollen på folk som hade en yta att röra sig på och tid på sig. De hade några bra individer också som var duktiga med klubban och så. Så de gjorde det bra. 

- Jag hoppas och tror att det kommer att leda till en riktig revanschlusta mot Åtvidaberg. Vi måste få göra oss själva rättvisa. 

Hoppas jag med! Nu måste jag tyvärr lägga ut det här på hemsidan. 
- Ja, idag blir det ingen rolig rappport, men så är det med idrott, säger en lågmäld Simon. 

Nästa match alltså mot Åtvidaberg borta på onsdag 19.00. Åtvid förlorande med 7-0 mot HT idag. Selånger för närvarande sist i gruppen och så kan vi ju inte ha det. Kom igen nu, rödblått! Pressa igång!

Köpings IS - Selånger SK Bandy 6-2 (2-2)
Matchfakta: http://www.bandyrapport.nu/report?gameid=14199

P.H.

Kvalet. En kort liten djävul till serie som är över på två veckor. Tre helt nya motståndare. Och först ut för vår del det lag som kommer från den högre divisionen, HaparandaTornio. Frågor som snurrat på sistone: Hur stor är skillnaden mellan Allsvenskan och ettan? Blåser det bara till och blir 11-2 till HT eller kan vi hålla jämna steg? Tänk om vi rentav kan vinna!

Fredag. Matchdag. Klockan 14:56 slog handsvetten till. Sju timmar och fyra minuter till avslag.  

SSK har inte spelat särskilt bra den senaste månaden heller. Men samtidigt HT hade knappt vunnit en match sedan i november. Nej, det här var nervöst och osäkert. 

Nåväl, det var bara att bänka sig i det ergonomiska skräckexempel som kallas speakerbås och vänta in svaret. 

Domartrion i fagert gula jackor visade det nu var frågan om en högre nivå och en laddad maskot i Selis höjde också temperaturen. Selånger piggt i början. Första hörnan till SSK och publiken (säsongen tredje största) visade sig vara med på noterna. Applåderade högre för skapandet av denna hörna än för lejonparten av de kassar laget i vårt hjärta hängt i vinter. Hörnan resulterade dock ej i något upphetsande. 

Selånger försökte med full insats spela det spel vi känner igen från i vinter och gjorde det bra, men satte sig i vissa situationer som man kanske kommer helskinnad ur i ettan, men blir straffad för i Allsvenskan. Som 0-1. Willie tappade bollen mitt på offensiv planhalva och tre Haparandare kunde brassa rakt mot en ensam backlinje. 

Kalle oroade HT direkt därpå när han vek innanför vänsterhalv som stack ut klubban för en prickfri fällning. Utvisning och sedan hörna Selånger, som denne Smalle skickade in till 1-1. Viktigt. 

Första 15 var jämn. HT kom fram i halvlägen och SSK var på vippen att spela sig igenom ett par gånger. Helt klart ett mer fokuserat Selånger än på länge och med Whizzkid i ett modus vid sidlinjen som i vissa ögonblick uppvisar likheter med en gläfsande Doberman. Särskilt när det fanns tendenser hos hemmalaget att gå bort sig i styrningen. 

18:e minuten. SSK:s första vänsterhörna. Kan tro att Jimmen var bra sugen att sopa upp den i nättaket och trots att han har en kolfiberklubba kramade han med all sannolikhet saven även ur denna. Dock missade han bollen.  (Vilket var ett av mycket få misstag från Huset denna afton.)

Så kom 1-2 . Precis som Haparandas kom den baljan efter en kontring. Så klassiskt när man möter ett lag som i grunden är lite bättre att åka på sådana mål. 

Strax därefter åkte Huset på en konstig utvisning när han for omkull i backen, gled utan kontroll en bra bit på isen och in i en motståndare som ramlade. Jo, visst var det Jimpajen som hade ner honom, men det var liksom utan egen förskyllan.
 
Den här tiden blev jobbig för hemmalaget. HT tog tag i taktpinnen och utmanade ständigt ett SSK som sjönk allt lägre och krympte ihop allt mer tills backlinjen var lika stor som en femmans fotboll. Eller, lite större kanske, men det var tungt här. 

Tur att HT då valde att ta skott utifrån ganska ofta. Nummer 7 i Happis, skaplig tilltro till skottet sitt. Sköt från halva halva stup i kvarten.

Gästerna gjorde ändå en kasse med Jimpajen på botbänken. En tråkig historia som bestod av flipperspel framför eget mål efter en hörna, vilket mynnade ut i 1-3. 

Det fanns ännu hopp. I 37:e minuten stod Selånger för matchens snyggaste anfall. Ett gudomligt lir där det var tici-taca mellan en rad SSK:are. Sunes jul ingick med en direktpassning till en friställd Smalle som tyvärr var offside. Ajaj, det gäller att hålla sig till regelboken, men upprullningen tände publiken. 

Hemmalagets bäste spelare i första halvlek kan ha varit Garbapappa. André hade bra tryck i grejerna och varvade uppåkningar med instick mellan HT:s styrande forwards. Dock fick han smaka finskt ene och stål när årets propp på Gärdehov delades ut. Donk! Men han fick en utvisning med sig efter att domaren tagit halva kvällen på sig att spåra upp den skyldige. Två minuters tillägg.

HT var generellt lite bättre, men gjorde också konstiga saker. Som att droppa bollen bakom ryggen på egen planhalva rakt till Smalle. Skulle dom inte ha gjort. Östersunds finest vände upp och placerade in 2-3.

2-4. Ett sånt där ryskt spel som vi varnats för. Rakt fram i hög fart med två gubbar bredvid varandra. Shirokov ut till Sysoev. Och sedan ett precis likadant kort före paus då Selångers mittfält inte hade orken att ta sig nära bollhållaren och sätta det tryck som behövs för att försvaret ska kunna sätta stopp.  

Tungt att åka på 2-5 precis innan saftpausen och inte blev det bättre av 2-6 efter 29 sek i första. Kent Hedin hade ju knappt hunnit hämta ut priset för bollkastningen när Sysoev drog in en långlyra direkt på tennis. Svårt att försvara sig mot sånt. 

Och rullgardinen var halvvägs nere.

Muggen höll kvar SSK i matchen genom att ta ett friläge en kvart in i andra. Här var det väldigt mycket Happis ett tag och blåtröjorna började bli alltmer desperata. Satte sitt hopp till chanspassningar som man önskade att HT-försvararna av någon anledning skulle missa. Så skedde dock ej. 

2-7. En av alla dessa hörnor resulterade till slut. Mycket liten glipa nedanför rullgardinen. Som emellertid fanns kvar ett tag eftersom Happis spelade till egen målvakt, vilken i den trånga situationen plockade upp bollen. Det gav en straff som Kalle pangade in. Han gjorde alla Selångers mål.

Men tiden rann iväg och planens bäste spelare, Petr Shirokov avrundade målskyttet till en klar och rättvis seger. Selånger var inte riktigt på nivå idag, men med ett par matcher till mot allsvenskt motstånd innanför västen skulle det nog kunna se annorlunda ut. 

Bäst i Selångerlägret enligt publiken: Selis, vår maskot som spred glädje trots uppförsbacken på isen. 

Upp på hästen igen! Nu blir det Köping borta på söndag. Även det en svår uppgift, men nog finns chansen att vi kan få rapportera om två poäng på söndag kväll. 

Selånger SK Bandy - HaparandaTornio Bandy 3-8 (2-5)
Matchfakta: http://www.bandyrapport.nu/report?gameid=14197

P.H.

Den sista betydelselösa matchen i serien var faktiskt en match mellan ettan och tvåan i tabellen. Det visar hur svårt det är att gå upp i år. Bara ettorna i de fem division 1-serierna och en enda tvåa går till kvalet mot lag 10 i Allsvenskan norra och södra. 

I Snoddas saknades några av de mest poängproducerande spelarna idag och Selånger hade också ett litet gäng borta. Bröderna Söderlind (spricka i handen på Hårdrock och huvudvärk på Sunes jul) och A. Wilsson (fortfarande konvalscent efter hjärnskakningen). Huvudvärken på Henke förresten: Kan det vara karma efter att han sänkte Willie uppe i Karlsborg?

1-6 till SSK mot Snoddas borta får hur som helst ses som bra. Tränar-Simon:

- Vi vann i alla fall, men inte mycket mer än så. Man märker att det ligger mycket tankar i kvalet. Det är lite halvhjärtat. Man märker att det inte är viktigt. 

- Snoddas hade väl så mycket chanser som vi från början. Visst, de saknade många, men hade ändå några individuellt skickliga spelare och krigade på bra. Ägde ganska mycket boll, men hade ändå lite svårt högre upp i banan. 

- 0-1 till oss i halvtid och vi bestämde oss att nu får vi ta och göra nåt bra av det här. Och det gjorde vi verkligen också. Avslut, passningar, hemjobb, direkt började det sitta där. 

Simon brukar sällan lyfta fram enskilda spelare, men den här gången delar han ut särskilt kredd.

- Blomman kan få en extra stjärna, tycker jag. Han tog tag i det och ledde laget som en kapten. Han gjorde ett jävla jobb defensivt och då kom några mål framåt också.

Japp, tre kassar på #22 Blomqvist. Vi ringer väl honom också då:

- Skulle ha varit nåt till faktiskt. Jag missade en straff också. Rakt på målvakten.

Hur satt hörnorna?
- En tog i muren och in och den andra var nog stenhårt i nättaket.

Smalle i bakgrunden: 
- Den rullade in vid ena stolpen. 

Blomman igen: 
- Nämen, i närheten av taket i alla fall. 

Annars då?
- De utsåg ingen matchens lirare. Hade hoppats på det idag! Och sen: Smalle måste lära sig värdera och ta rätt beslut på isen. Det kan du skriva. Han gjorde inte ens 60 kassar i serien. 

Hur var matchen?
- Vissa av deras spelare är riktigt alerta och skridskostarka, men de väger lite lätt. Vi vinner mycket närkamper. Vi hade dålig inställning i början, men i andra började vi trycka på lite mer och det blev ju mycket bättre allting. 

Det var den serien det. 

- Seger i 16 av 18 får man väl vara nöjd med, säger Whizzkid. 

Nu inväntar vi spelschemat i kvalet! 

Snoddas BK - Selånger SK Bandy 1-6 (0-1)
Matchfakta: http://www.bandyrapport.nu/report?gameid=12409

P.H.

Det får gå fort det här för rapportören är trött som en sköldpadda och ska upp extra tidigt imorgon. Och någon vidare energi fick en Selångeranhängare ju inte av den här matchen heller. 

Det började i och för sig riktigt najs med ett par ungdomslag i en slags parad på isen innan matchen och med Selis som spred en lekfull stämning och innan sekretariatet ens hade fått igång micken stod det 3-0 till Selånger. 

Även om det känns konstigt nu i efterhand verkade det då kunna bli en överkörning. Vid 3-0 smekte Sunes jul en drömpassning rakt i djupet till Greger som får skatta sig lycklig att han kvar sina fötter efter Söråkerkeeperns kapningsförsök. Det borde rimligen ha utmynnat i straff, men intet hördes från de domare som fanns i närheten. 

Istället klippte Fille Nyberg in en hörna till 1-3. Kanhända var någon eller några i Selånger mer upptagna av att vara sura på domarn än att rusa på rätt skytt. 

Selånger utökade ledningen ganska snart igen, med så kom 2-4 och Söråker hade lite häng. Hörna igen. Jocke Hedberg den här gången. "Jaja, vi har inte släppt in ett spelmål sen Nyborg hemma", tänkte rapportören tryggt. 

En minut senare: "Nu har var vi det." Släppt in spelmål alltså. 3-4 och så 4-4 på det strax innan paus. 

Vad var det för halvlek vi hade sett? Selånger funkade hyfsat när man höll spelet efter isen, men slog överraskande mycket långt och det på ett Söråker som redan låg lågt med försvaret. Långbollarna gav i och för sig utdelning i början, men, ja, det var inte någon skön bandy i alla fall. 

Andra halvlek. Hattigt på nåt sätt. Söråker gavs och tog initiativet när den kraftfulle Nyberg fångade upp förlupen boll och pressade sig in från kanten förbi ett par Selångerspelare och kunde lägga in ledningsmålet till 4-5. Inte mycket av den offervilja som Selånger var så fullt av på Löta kunde skönjas här. 

5-5 Backbjörnen Edström presenterade sig som hörnskytt i år. 
5-6 Ännu ett hörnmål. Ännu ett Filip Nyberg-mål. 

5-7 var ganska signifikativt för den här matchen. Ett svagt försök till lyra från Selånger kunde tas ner offensiv planhalva av söråkare som petade fram den till - gissa vem? - Filip Nyberg. Ett Selånger på efterkälken tvingades ta till ett slag på klubban, vilket inte är tillåtet i den ädla sporten bandy. Straff och 5-7 inmörsat av Fille. 

Selånger fladdrade mellan att försök med långbollar och spel efter backen. Möjligen tog den redan klara seriesegraren tillfället i akt att träna på att skifta mellan olika spel. Funkade inte riktigt. 

Men ändå. Selånger fick med sig en straff som Smalle drog upp i närheten av vänsterkrysset till reducering 6-7. Då återstod en halvtimme och att detta skulle bli Selångers sista mål i matchen kände för nu fick hemmalaget mer energi ett och Söråker drog på sig utvisningar, men utdelningen uteblev.

Här någonstans, matchens mest oväntade: Den gamla Selångerspelaren Tobbe Lindqvist i Söråker försökte ge Greger en puss, men såg inte ut att lyckas riktigt. Nästa gång kanske!

I mitten på andra halvleken ägde Selånger matchen spelmässigt, men Söråker hade Filip Nyberg. Det var de gånger han tog bollen och åkte, som SSK fick problem. Eller när man sjabblande med bollen själv då förstås. Och kombinationen av dessa två var inte bra, det vill säga att spela bollen rakt i gapet på den hungriga vargen Fille. Det var bara att åka och göra 6-8. 

Söråker ville mer. Det var känslan på det hela taget. SSK saknade ju ett par gubbar också i och för sig. Jim Norberg magsjuk, André på utbildning med nya jobbet och Andreas Wilsson i vila efter helgens hjärnskakning. Men kämpa kan man ju alltid göra och där var SIF ett strå vassare denna afton. 

Tråkigt att Teo inte fick vinna i sin riktiga A-lagsdebut, men ingen skugga ska falla på vår talangfulla 15-åring. 

Jahapp, vi blickar framåt. Det unga Bollnäsgänget Snoddas väntar i sista omgången på lördag innan vi definitivt får veta vilket motstånd det blir i kvalet. Kul med kval! Det är långt kvar på den här säsongen. Följ med oss hela vägen ut!

Selånger SK Bandy - Söråkers IF 6-8 (4-4)
Matchfakta: http://www.bandyrapport.nu/report?gameid=12373

P.H.

Jaha, hur var det här då? Vad dolde sig bakom den här Selångersegern? Bländande upprullningar på den finfina isen eller en massa skit? Det ska ni få veta nu. 

Och redan i laguppställningen började det barka iväg. Den skrivna laguppställningen i matchprogrammet alltså. Här hade vi minutiöst skrivit upp bortalagets namn och nummer och så skrinnar de ut i ett tydligen sällan använt bortaställ där knappt en siffra stämde. Bortkollrade redan innan matchen ens kommit igång!

I matchinledningen infann sig dock ett lugn, bedrägligt skulle det visa sig. Smalle kom halvfri omgående, men inget nätrassel och i fjärde minuten brassade SSK av en kanonad i Nyborgs straffområde med vittröjade som täckte fyra gånger om. "Det här kommer nog gå bra det", tänkte vi. med hopp om att Nyborg var kvar i den ravin de störtade ner i senast då det blev 3-14 mot Snoddas.  

Men icke. Icke. Det var istället SSK som likt Birk missade hoppet över Helvetsgapet och blev hängande, för här small det till. 

• 0-1. Mattias Gälman fick en snygg, distinkt genomskärare efter att Nyborg snappat upp en föräldralös boll på mittplan. Oklart var Selångerspelarna befann sig. "Vad håller de på med?" hördes från läktaren. 
• 0-2. Selånger gav bort bollen och Christoffer Modig gjorde inget misstag när han rullade in kulan mellan benen på Muggen. "MEN vad håller de PÅ MED?" hördes från läktaren. 
• 0-3. Modig igen och återigen assisterad av SSK:are. Den här gången Danne Edström om vi såg rätt. "MEN VAD I HELVETE HÅLLER DE PÅ MED!?!? hördes från läktaren.

Ja, vad höll laget i vårt hjärta på med? Nyborg hade inte skapat någonting själva, men ledde ändå med tre baljor efter mindre än tio minuter. 

Birk hängde där, på väg att falla ner i Helvetesgapet, och det enda vi kunde vara säkra på var att Nyborg inte skulle göra som Ronja och dra upp sin fiende. Så Selånger skulle behöva fixa det här själva, men Jesus, det fanns inte mycket som tydde på att det skulle gå. Felpassen fortsatte. De märkliga bolltransporterna fortsatte. Åka rakt in i en nyborgare nära eget straffområde var ett synnerligen oroväckande tema som hemmalaget stämde upp i inledningsvis. Eller missförstå varann och inte veta vem som skulle ta bollen.

Men så plötsligt dammas 1-3 in och vad var det för det mål då? Jo, Micke Norberg sopar till med en jävla enhandare vid straffområdeslinjen. Ingen ordning på nånting. 

Muntrare tongångar på läkaren. "Kom igen nurå!" Och utvisning för Nyborg när Hälsinge-Hunken Froms brottades ner. Morgonluft vädrades!

Kort därefter rakade Hårdrock Söderlind in bollen i nätmaskorna och jubel och målmelodi i högtalarna, men nej, stopp, stopp, tryck på stopp! Domarna tycktes icke överens och var tvungna att parlamentera. Efter kanske 20 sekunders spänd väntan blåste Grycksbo-Lundh för mål ändå, Samba de Janeiro kunde rulla vidare och 2-3 skrivas på tavlan.

Matchen hattade vidare och innan halvleken var över hade blåtröjorna faktiskt hämtat upp underläget med matchens första riktiga mål. Skridskoeleganten Andreas Wilsson snirklade sig fram till några meter utanför straffområde och drog till. Och ni har läst det i en tidigare matchrapport: Den grabben ska ta avslut oftare! 

Birk uppe ur Helevetesgapet, men sett till spelet kunde han lika gärna fått hänga kvar. Vad var felet? Var det att CJ och Öcke var sjuka, vilket krävde ommöbleringar i försvaret? Eller var det en reaktion på den totala urladdningen mot Löta senast? Kanhända, kanhända. 

Bollkastningen i halvtid höll dock hög klass. Brorsan stormar in i speakerbåset: ”Man är en decimeter ifrån och kommer trea! Då är det bra tävling!” Och närmast var bollförsäljarn själv, pappa Wiström. Inga anmälningar om eventuell jäv inkom dock, så nu kan han glatt tuffa iväg på kryssning på Östersjöns skummande bölja. 

Andra halvek. I stort sett samma skit. 3-4 från ingenstans, Modig friställd igen, dock av nyborgare denna gång. Men i den här märkliga matchen kvitterade SSK omgående och detta genom Smalle i snäv högervinkel. Framspelad av unge Simon Ehrström som faktiskt var en ljuspunkt i dagens Selånger.  

Här hördes också dagens högsta jubel. Vad i...? Smalle hade egna fans på plats! Det måste ha varit de där ungdomarna utan mössa som förvirrade alla i paus genom att röka cigaretter. Kul med lite thugs i publiken!

Kalle förresten, Excel-mästarn, hade rapporterat till speakerbåset att han stod på 98 mål i Selångertröjan. Nu stod han alltså på 99, men Selånger hade fortfarande ingen riktig ordning på spelet och det krävs ju ordning på spelet för att spjutspetsen vår ska få några bollar.  

Nej, istället dök Willie upp igen! Med ett avslut utifrån igen! Och, tro det eller ej, men kasse igen! Så hade vi SSK i ledning för första gången i matchen. 5-4.

Micke Norberg började visa vägen i deffen och gav energi till hemmalaget, men ändå till stora delar ett Selånger som vi upplevt alltför ofta de senaste säsongerna där bollhållaren mest ser ryggar och får leta svåra pass. Vi trodde ju att det var slut på sånt här. 

I 78:e minuten blev Nyborgs nr 9, Niklas Sundqvist, utvisad. Det var bra för Selånger eftersom han kanske hade varit bäst på planen dittills. Detta ledde också till det märkliga att Sundqvist åkte på ett matchstraff efter att ha hoppat in på isen för tidigt, alltså innan utvisningstiden hade gått ut. 

Selånger backade hem sista fem och bildade en blå mur framför eget straffområde och så var vinsten hemma!

Birk Borkason alive and kicking ändå! Hur summerar vi? Starkt att vinna mot tabelltvåan via en så knaper insats! Tack för det!

Nu ser vi fram emot avslutningen på serien. Många godbitar kvar i form av Karlsborg och Umeå borta nästa helg och sedan Söråker hemma onsdag 17 februari. Kom och titta då! Det ska bli trångt och mysigt på läktaren! Och sedan Snoddas borta i sista omgången.

Selånger SK Bandy - Nyborgs SK 5-4 (3-3)
Matchfakta: http://www.bandyrapport.nu/report?gameid=12338

P.H.
 

Efter förlusten mot Broberg senast var frågan om laget i vårt hjärta skulle studsa tillbaka och in på vinnarspåret? Eller skulle rövarbandet från Röbäcksslätten, Umeås bandykamrater, lura oss på ytterligare poäng?

Vi minns också fjolårssäsongens tunga uddamålsnederlag borta mot detta Umeå (3-2), en resa där det enda positiva tydligen var att Bodda noterade ett fördelaktigt pris på goudaosten på Coop i Övik. Den där nesan ville vi ha revansch för. 

Uppvärmningen klart mer inspirerad denna gång jämfört med senast. Och Umeås tvålagsspel på värmningen var en uppiggande färgklick. Tröjor i grönt, blått, fyra nyanser av gult (inkl neonorange) och vitt. Den neonorangea västen harmonierade utsökt med den vackra solnedgången bortöver stan. IFK:s matchställ sedan var dock det luriga vitt, då spelarna ibland kamouflerade sig mot omgivande snöhögar.  

Matchen bjöd på en oerhört bastant selångerstart. Först på bollen, verkade vara parollen. SSK! Spelövertaget gav emellertid inte utdelning i några mål under den första kvarten, trots halvfrilägen och hörnor. Garbas stramare var närmast, men i umekassen höll Gustav Forsblom tätt. (Rimligen Sveriges, kanske världens, bästa målvakt som även är ordförande i föreningen.)

Men ettan kom så småningom. Hälsinge-Hunken Froms prickade in första kassen med ett skott från trakterna av straffområdeslinjen sedan Skägget Norberg brutit mönstret med en öppnande passning från vänsterkanten. 

Skägget var het, eller Skägget var hett kanske man borde skriva, i den här sekvensen, ty minuten efter vickade han bort ett helt gäng vittröjade och kom fri, men la bollen på duktige Forsbloms benskydd. 

Efter en sisdår tjugo minuter signalerade Sune Eriksson för ett straffslag för Selånger. Blomman har missat ett par på sistone, så nu fick Smalle steppa upp. Det var fint att se Bloom peppa Kalle, som dock tryckte iväg nystanet ovanför ribban. Aj aj, Högberg! 

Dock revanscherade han sig snart då han lade in 2-0, friställd av en enhandare från Frommen. Umeå svarade från nästan ingenstans. Wilsson stod och hängde tvätt på ett långskott signerat Josef Sandlund.

Och i den här delen började man tycka att Umeå hade rätt bra koll på grejerna. Selånger hade visserligen bollen nästan hela tiden, men mot ett lag som backar hem så mycket som Umeå går det bra hålla bollen nästan hur länge som helst. SSK spelade i ungefär samma tempo hela tiden, gjorde urvändningar och grejade utan att IFK behövde röra sig jättemycket egentligen. Rapportören saknade åkningar som verkligen utmanade och drog isär Umeå. 

En sådan manöver kom från Blomman, som i 33:e minuten tryckte sig runt på högerkanten och fixade en ny straff. Den här gången tog han den själv, men med nollresultat igen! Och keepern klistrade kulan igen! Som mot Broberg senast. Umeå hölls verkligen kvar i matchen av sin ordförande. 

Selånger fortsatte mala och de farligaste lägena kom när någon bestämde sig för att gå runt försvaret. Det receptet följde Tobbe när han spelade fram kusinen Garba parallelt med mållinjen till 3-1. Gregstar hann också spela fram till Smalle innan halvleken var över, 4-1. 

Två godbitar från första: 
- Öckes långklubba när han bröt i 41:a minuten ute vid högersargen på egen planhalva. 
- Anton Froms skridskoåkning. Anton, vem? Menar du Axel Froms? Nej, Anton From, domarn. Inte ofta man ser en domare med den smidiga åkningen.

Det första av vikt som hände i den andra halvleken var något som kom att bli något av temat för matchen, straff till hemmalaget. 

- Jaha, då ska vi se vem de släpar fram nu då, hördes en röst på läktaren.

Smalle fick äran igen. Och nu svingade han in den utan bekymmer, 5-1. 

Därefter såg vi en andra halvlek med tämligen strid målproduktion. 

6-1 Brytning på offensiv planhalva. Kalle kunde passa både höger och vänster. Valde vänster och Micke Norberg. Den här gången gjorde Skägget inget misstag. 
6-2 Andreas Hellman, Dundermusen kallad. Snurrade tjusigt upp selångerförsvaret, också det efter brytning på offensiv planhalva. 
7-2 Hårdrock Söderlind ut på Blomman som kunde gå runt försvaret och spela in till Gregster, som var on fire idag med fyra poäng. 

Ett mönster som upprepade sig var att SSK gjorde urvändningar och släppte in på någon i mitten igen, istället för att ytterligare slita isär ett tröttnande Umeå. Men nog tröttades västerbottningarna ändå och kanske Selånger också för tempot sjönk vartefter. Det kan i och för sig ha att göra med att matchen var avgjord också. 

70:e minuten. Kapten Blomqvist bryter sig utåt högerkanten (en som förstod att det gällde att gå runt!) och lossar från högervinkeln. För att vara från fel håll fick han på en praktträff med rassel i målgaveln som följd. Som en kung åkte med händerna i vädret bort från målet, skapligt nöjd får man ana, men bollen gick i utsidan av gaveln och när han märkte att ingen annan reagerade tog han snabbt och diskret ned händerna. Välkommen in i spelet igen. 

8-2 Jim ”Huset” Norberg. Bröt på offensiv planhalva och skrinnade fram i skottposition för sitt första mål för säsongen som inte var en hörna. 
9-2 Hörna. Gregster on fire!!!
10-2 Straff igen! Och nu Blomman igen som klippte till bollen bra nog, vilket denna gång ändade i målgivande nätrassel. Skönt!
10-3 En present från Selångerförsvaret.
11-3 Straff ännu en gång! idag kunde vi inte klaga på dömeriet. Smalles tur den här gången.

Och till sist sattes en rejäl punkt av Huset som drog in ett frislag från långt håll. 12-3.

Svaret på frågan om Selånger skulle studsa in på vinnarspåret igen var alltså ett glädjande ja. Det var även ytterst gynnsamt för de blåröda att Nyborg och Söråker delade på poängen uppe i Kalix, vilket gjorde att avståndet till tvåan och trean i serien ökade en aning. 

"Pressa det som går" är ett kärt mantra i A-laget. I omklädningsrummet visade den ystra fålen Öckerstedt hur det kan bli om man pressar mer än vad som går. I en sanslös satsning i segersången segnade Öckert plötsligt ihop och tystnade på golvet. Det hela vara ganska obehagligt, men vi förstod rätt snart att det var fråga om ett blodtrycksfall. Bra pressat, Kramer! Ända ner i klinkerserna! 

Ett glatt tillrop till Umeå också som håller igång A-lagsverksamheten med små resurser! Kör på!

Nästa match: Östersund borta redan imorgon söndag 13.15. 

Selånger SK Bandy - IFK Umeå 12-3 (4-1)
Matchfakta: http://www.bandyrapport.nu/report?gameid=12398

Läs även Falkens reflektioner: Värdet av en förlust 

P.H.

57 minuter innan avslag, klockan 12:18, började rapportören ana oråd. Broberg hade då påbörjat sitt uppvärmningsspel medan ungefär två Selångerspelare överhuvudtaget var ute på isen. Själva uppvärmningen var också oroväckande oinspirerad från de blå. 

Väderleken pekade mot att det skulle bli snöskottning snarare än finlir och alla som har varit ute på gården och skyfflat de senaste dagarna vet att det krävs att man är redo att hugga i om det ska hända nåt.

Till en början gick det hyggligt att spela och Broberg öppnade piggast. Särskilt deras norska A-lagsförstärkning Fritjof Hagberg var på alerten och SSK blev taget på sängen av hans framfart. Alla utom Muggen Wilsson mellan våra stolpar. Han räddade tidigt ett friläge som Hagberg hade. 
 
Någon minut senare var det dags för Muggen att briljera igen. Då fick Broberg spela en boll tvärs genom hela straffområdet till nr 20 Hagberg som skulle raka in ettan, men Wilsson gjorde en enorm räddning efter en förflyttning över hela målet. 

Känslan var att Selånger inte riktigt var påslaget och ändå var det hemmalaget som inledde målskyttet. Det var den ständigt gäckande Kalle Högberg naturligtvis efter en svinsnygg genomskärare från Simpa Ehrström.

Broberg svarade nästan omgående då Erik Jonsson tog retur efter sitt eget avslut och spelade till, just det, nr 20 Fritjof Hagberg, som stod ren på straffpunkten och knackade in bollen mitt i mål. 

Matchen jämnade ut sig något efter söderhamnarnas friska start. I 25:e minuten tog Wilsson återigen ett friläge, men kort därefter fick även SSK ett gyllene tillfälle att ta ledningen på straffslag. Blomman tog som vanligt plats vid punkten, men den här gången sköt han rakt i famnen på Anton Fernlund som faktiskt limmade bollen. Det hade onekligen varit bra med ett mål där.

Det hade onekligen varit bra med 3 x 30 även. I alla fall om man ser till underhållningsvärdet för publiken, men nu fortsatte det slumpartade skottandet som får en att längta efter en bandyhall på Gärdehov. 

Här i slutet av första fanns en tendens till att Selånger började ta över och med 6-7 minuter kvar petade Kalle in 2-1 också. Domaren blåste, spelarna jublade och i speakerbåset (varmare idag) var vi glada över att få spela målmusiken. Men det blev inget mål. Domarna bestämde sig till sist för att målvakten hade haft handskarna på bollen. Oklart dock om någon verkligen såg det i snöyran. 

Det blev plogning.och det blev en ny halvlek och det blev på nytt en gul färg Broberg-dominans. Två snabba mål lyckades gästerna producera i början av andra och detta genom A-lagsspelaren Erik Jonsson båda gånger, han som sett tämligen oengagerad ut i första kvicknade till när han först dribblade in längs kortlinjen och la in 1-2 och sedan krutade på från långt håll till 1-3. 

Snöfallet tycktes tillta. Selångerspelarnas uppförsbacke kändes mastig. 

I 52:a minuten satte Kalle en hörna i målramen. Om det var stolpe eller ribba kunde inte skönjas från läktaren för nu var det många vita tussar i vägen, men vad som däremot kunde skönjas var en gryende fighting spirit hos hemmalaget. 

Framför allt Hälsinge-Hunken Froms visade vägen när han virvlade fram på sitt alldeles egna vis. Hur gör han? Det är som att han tar sig fram i cirklar. Han snurrar och sprätter och snön står åt alla håll. Plogade han med klubban samtidigt som han kontrollerade bollen med skridskorna? Vad det nu var han gjorde så drog hans konster i alla fall ner applåder från läktaren. Och tände SSK.

Sen kom också 2-3 på hörna: Jim "Huset" Norberg. Den sjätte för den här säsongen. Och ännu mer energi till Selånger!

Det var klart osnygg bandy i svårbemästrade förhållanden. Blomman och Kalle kämpade på bra därframme. Hårdrock Söderlind slog ett par fina bollar från sin vänsterbackposition, men ganska ofta var Selångerlyrorna lite för korta. 

Från läktarhåll gick det inte alltid att förstå, eller ens se, vad som hände. Att Kalle fick ännu ett mål bortdömt gick rapportören helt förbi, men han berättade efteråt hur han snappade upp en boll som två brobergsförsvarare inte fick nån ordning på och la in den i bortre. Av någon anledning blev det dock frislag till gultröjorna. 

Tiden rann iväg. SSK hade chanser men brände eller fick inte iväg bollen ordentligt. Froms åkte på en utvisning i 87:e minuten. Synd att det var just han.

Hemmalaget fortsatte dock att pressa det som gick och gjorde i matchens absolut sista sekund ännu ett mål som blev bortdömt. Brobergskeepern hade bollen under sig och Selångerspelarna jublade, men domarna bestämde sig för att den aldrig var över linjen. 

Så, ett Selånger som vaknade lite för sent hade inte marginalerna på sin sida i snöyran. I säsongens tionde match kom den första förlusten och efter en straffmiss och tre bortdömda mål, varav ett i slutsekunden (eller ja, den sista situationen kanske inte kan ses som mål, men det var väldigt nära mål i alla fall), får man säga att det var med minsta möjliga marginal. 

Ja, det var den segersviten det. Nu tar vi och börjar på en ny!
 
Nästa match: Umeå hemma lördagen 16 januari 15.00. Välkomna!

Selånger SK Bandy - Broberg/Söderhamn U 2-3 (1-1)
Matchfakta: http://www.bandyrapport.nu/report?gameid=12356​

P.H.

Rapportören sitter på ett tåg norrut efter scoutingresa i det spirande bandydistriktet Skåne sydvästra. Hittade inget. Olika nyanser av grått passerar nu i kupéfönstret.

Roligare då att skriva om Selångers segertåg! Idag gick det till det gulsvarta nästet Hällåsen i Söderhamn. Konduktör ombord, eller serviceledare som det tycks heta nuförtiden, var som vanligt Simon ”Whizzkid” Hansson.

- Idag tycker jag att vi gör det väldigt bra på egen planhalva och en bit in på deras planhalva. Spelar otroligt fint. Broberg trycks tillbaka, men där på sista tredjedelen missar vi för mycket och Broberg kontrar effektivt.

Broberg/Söderhamn, vars A-lag befinner sig i ett riktigt getingbo i Elitserien vad gäller fajten om slutspelsplatser i februari, har alltså ett utvecklingslag i division 1 norra. Ibland dyker spelare från A-truppen upp i laget, ibland inte. Idag bestod Brobergs A-lagsbidrag av två gamla Selångerspelare faktiskt: Jocke ”Lödet” Jonsson, som var vår på riktigt, och Erik Jonsson, som spelade med oss när klubbarna hade ett samarbetsavtal. De båda jonsönerna gjorde två mål vardera.

Serviceledaren igen:
- Ja, Broberg kontrade bra och så gjorde de fyra hörnmål. Det står två på Elitrapport, men det blev också mål på hörnreturer. Men när de inte kontrade, utan kom mot oss när vi var uppställda hade de väldigt svårt att komma igenom oss.” 

- Vi hade velat hitta igenom oftare på sista tredjedelen och jag önskar även ett säkrare passningsspel framöver, men vi är hyfsat nöjda ändå. 

Det blev ju tvåsiffrigt igen…
- Ja, precis, vi gör ju mycket mål! Och grabbarna är nöjda med sättet hur vi hittar upp i banan. Så nu börjar vi känna oss trygga i uppspelsfasen och kan förhoppningsvis bygga vidare.”

SSK:s bandybriljanter stoltserar härmed med åtta raka segrar. 

- Poängmässigt går det inte att få en bättre start på säsongen, men det har ju inte bara hänt av sig själv heller. Det beror på arbetet vi lägger ner och så länge vi gör det vi ska fullt ut så känns det som att vi är svårslagna i den här serien. Men vi måste fortsätta med ödmjukhet. Inte ens halva serien är spelad. Och så fortsätta jobba med detaljer i spelet.

Det var alltså Whizzkids ord efter Selångers framträdande i röda spelskjortor på Hällåsen. Vi noterar även att toppforwardarna Blomman och Smalle hängde en respektive sex kassar och att mittfältarna Garba och Sunes jul stod för 3 respektive 4 målgivande mackor, vilket torde peka på att spelet fungerar någorlunda som det är tänkt. 

Nästa match: Haparanda hemma lördag 9 januari kl. 15.00. 

Broberg/Söderhamn U - Selånger SK Bandy 6-10 (2-5)
Matchfakta: http://www.bandyrapport.nu/report?gameid=12393

P.H.