Så var vi framme vid annandag jul. Lite mörk och kulen, men ändå så kär. Skapligt blåsig också. Idag gick det inte att med någon trovärdighet i behåll klaga på att det inte gick att se texten på flaggorna längs bortre lång. 

Och 285 bandyskallar räknades in i publiken! Kan det vara rekord på 10-talet? Det är där och nosar i alla fall. 

Vad kunde de vindpinade åskådarna ta del av? Ja, till exempel kunde de se att det stod SCA på en av flaggorna på bortre lång, även två svenska fanor och en Selånger-flagga. Jajamän, inga probem där. 

I sportslig väg då? En trevande inledning var det. SSK spelade behärskat och med stort bollinnehav, men utan någon riktig speed. Första målet dröjde ända till 19:e minuten och då stod Micke Norberg, som så många gånger förr, för speeden. Det var ett elegant anfall där bollen gick från Simon Ehström till Henke "Sunes jul" Söderlind och vidare till den framrusande Skägg-Micke, som åkte raka vägen mot mål från vänsterkanten och rakade in ettan. 

Sunes jul, undrar ni? Ja, vi har inte bara fått hit en passningskicklig spelare som har smält in riktigt fint på vårt mittfält, utan att också en varm anhängare av 1991 års julkalender, vilket han under december påtalat för laget upprepade gånger. Henke tycks även vara en hejare på att ordna så att han kan avnjuta Sunes jul på arbetstid utan att arbetsgivare har några synpunkter på det. "Sunes jul" Söderlind kan många konster.

Även 2-0, som kom ungefär en kvart senare, var ett tjusigt bandymål. Här var även den andra brodern inblandad, Niklas "Hårdrock" Söderlind (främst på grund av ett ohälsosamt intresse för AC/DC). Hårdrock fick HAIK i rörelse med en åkning på egen planhalva, lämnade till Sunes jul som stack en passning i djupled i André 3000. Han trampade runt HAIK-försvaret och spelade in till Smalle som inte missade öppen kasse. 

Kort därefter bröts en lång svit. Blomman missade inte en straff på hela förra säsongen och har satt alla hittills i år - tills nu då. Men om man ska missa en straff så ska man missa som Blomman missade. S-T-E-N-HÅRT i ribban. Och tack vare att det stod 285 personer på läktaren gick ett tvättäka sus genom publiken.

I 36:e matchminuten kom Wilssons mål farande. Selångerförsvaret fick åka och hämta det nästan uppe vid mittlinjen. Trots den massiva medvinden hotade SSK inte HAIK:s straffområde särskilt ofta i första halvlek ändå. Kontrollerat spel, men inget tryck. 

Å andra sidan orkade inte HAIK hota SSK-målet heller och det även fast Selånger hade två man på botbänken i slutet av första.

2-0 i paus kändes bräckligt när HAIK skulle få den mäktige Eolus blåst i ryggen under andra halvan. 

Halvtidsunderhållningen avlöpte utan missöden. Vinnaren i bollkastningen kom från Östersund och var ingen mindre än skyttekungen Högbergs fader Mats. Skapligt säker familj ändå. Får Smalle följa med på kryssningen på Östersjöns blå bölja? Ja, det är en spännande fråga, som vi kanske aldrig får reda svaret på. 

Andra halvlek blåste igång av Ullångers bästa bandydomare Örjan Sundkvist och den oro som kunde ha funnits hos hemma-anhängarna skingrades snabbt. HAIK låg lågt och Selånger var fortsatt spelförande. Visst brände SSK en del passningar i uppspelsfasen, vilket så klart är ett problem, men HAIK sköt för det mesta utanför och ibland hittade ju SSK-passningarna rätt också och då levde Härnösand farligt. 

Selångers mål kom i en hyfast strid ström ett tag där. 

- Jim ”Huset Norberg dundrade in 4-0 på en vänsterhörna (som kom till efter att en HAIK:are ohotad åkt ut med bollen till hörna, det tackade Jimpajen för).
- 5-0 kom på kontring efter HAIK:s farligaste chans dittills. "Blomman" gjorde ett efterlängtat mål. På blommanvis också. Han tog bollen vid mittlinjen och åkte över de motståndare som försökte stoppa honom.
- 6-0. André på vänsterhörna. Då satt Jim utvisad så vi fick skicka fram en annan. 

Och Selånger slappnade av. Lite för mycket. 

Men HAIK fortsatte bränna sina lägen. En blev fri från halva plan, men Muggen avvärjde och fick senare pris som hemmalagets bäste. 

Ett Härnösandsmål hängde dock i luften och när Emil Ihrén fick öppet mål i 74:e minuten skrek en man mycket högt på läktaren: ”Nu’rå!!!”

Och ja, där satt den. 

Sen var det inte mycket mer med den matchen vad vi minns. 

7-1. Smalle på högerhörna. Fint skytte på SSK den här säsongen!
7-2. Tröstmål på övertid. 
7-3. Ett till tröstmål på frislag långt utifrån, då "Muggen" stod och funderade på vad han skulle få för pris som matchens lirare. 

Sjunde raka! Trumma på, SSK! Selånger var numret större en mycket stor del av matchen. Härnösand spelade inte dåligt, men vägde allmänt lite för lätt.

Nästa match: Broberg U borta 3:e januari. 

Selånger SK Bandy - Härnösands AIK 7-3 (2-0)
Matchfakta: http://www.bandyrapport.nu/report?gameid=12417&season=undefined&r=0.7469555914867669

P.H.

Men guuu vettu! Andra halvlek...  

Länge gick det som på räls idag. Det var uppehåll, isen var blank och det fanns mikrofon i speakerbåset. Det enda som gick att klaga på, vilket arenagruppens Östen Sundin också gjorde, var att flaggorna bara hängde rakt ner på flaggstängerna, så att man inte riktigt såg vad det var för flaggor.

Innan match var Selånger ett koncentrerat gäng som hade samlat mycket energi under speluppehållet och såg fram emot match. Det var dessutom en viktig match på så sätt att en vinst skulle ge ett bra försprång i tabellen. Men ni vet hur det är med sånt där - JINXNING!

Mot gulsvarta Karlsborg blir det nästan alltid bra matcher. Riktig bandy så att säga. Dom tycks ha varit lite upp och ned i säsongsupptakten, men vann ju serien förra året och måste mötas med respekt. 

Selångers koncentration och energi fick utlopp i en för hemmalaget mycket positiv första halvlek. Det var ett väl sammanhållet spel från båda lagen, men SSK som skapade de hetaste chanserna mycket tack vare den ständigt fiskande Karl "Smallinho" Högberg. Och när han inte fiskar, då lurar han i vassen. Han är både fiskare och fisk. Det är därför han är så bra. Man vet inte var man har honom. "Jaså, här ligger Smalle och fiskar", tänker motståndarna. "Nej, vänta! Han lurar ju i vassen. Vad nu?!"

Ja, det är helt otroligt. 

Fyra strutar blev det för hans del i första halvlek. Ett efter en F-A-N-T-A-S-T-I-S-K genomskärare av Henke Söderlind från långt nere på egen planhalva förbi vad som kändes som fem-sex KBK:are till Smalle som lurade i vassen däruppe. (Eller?)

Rödblått hade flera fina anfall i första halvlek där bollen gick bra i djupet, men det fanns också inslag av vårdande av bollen i väntan på bättre lägen. Det kändes tryggt.

5-2 i halvtid. Det kändes tryggt. 

Tidigt i andra smekte Jimpajen in en hörna i trakterna av första krysset. 6-2. Det kändes tryggt.

Men sen. Guuu vettu!

I efterhand tänker vi väl alla på Mikael Wiehes ord i Titanic: 

Det började som en skakning på nedre däck.
Den fyllde oss väl mer med häpnad än med skräck.

Så kändes det efter att André tagit rejäl fart i eget straff område, vänt upp och satt en passning rakt i gapet på en gultröjad herre. Det blev en kontring som ledde till straff. 6-3. Häpnad - "vad gör karln!?" - men knappast skräck.

Sedan spelade hemmalaget riktigt kackigt samtidigt som Karlsborg naturligtvis fick blodad tand. Märkligt nog lyckas Selånger ändå göra mål. 7-3. Kalle igen! Dagens femte. 

Dock fick Karlsborg en hörna tämligen omgående och det blev retur på skottet och där kunde KBK:arna framför passiva hemmaspelare, som i alltför stor omfattning stod kvar i det egna målet, peta in 7-4. 

Den där passiviteten gick igen i Selångers styrspel, vilket innebar en fortsatt svår period för SSK. I 62:a minuten åkte KBK:s nr 9 Jonas Lundström igenom nästan hela laget, men fastnade på en Selångerklubba i sista momangen. Varningsklockor all over the place! 

Men märklligt nog igen, så gör Selånger mål igen. Detta på straff genom mycket pålitlige Blomman Blomqvist. 8-4.

Selånger har i det läget alltså haft 5-1, 6-2, 7-3 och 8-4. "Men stäng den här matchjäveln nu", kved Speaker-Wiström inte på något sätt övertygad om att så skulle ske. 

Så kommer 8-5. Robin Larsson assisterad av den Jonas Lundström som var så svårfångad för de rödblå i andra halvlek. Speaker-Wiström: "Vi kommer förlora". Sedan 8-6. Återigen efter att KBK fått runda vår styrning och komma in i mitten. 

Timeout Selånger och sedan två KBK-mål på det. Båda signerade Pontus Bergdahl, som sköt som en häst i IFK Umeås tröja förra året, och skjuter som en precis likadan häst i Karlsborgs tröja i år. 

Jahaja, då hade vi 8-8 i 86:e minuten. Karlsborg som var nedtryckta i skoskaften vid 5-1 hade kommit tillbaka. I speakerrummet - suckarnas bås - präglades stämningen av en viss negativitet, det får man säga. SMS kom in. Det upprivna "Vad håller de på med???" och det mer positiva med påföljande fundering "Spännande match! Försvar?".

Äh, skit i försvar! Gör man 10 baljor så ska det väl räcka. Så Selånger ryckte upp sig en sista gång med en finfin flipp från Henke Söderlind till Smalle som därmed hängde sin sjätte kasse och sedan det definitivt avgörande då den för oss tävlingsmatchdebuterande Sebastian Falk hässjade in en hörnretur. 10-8!

Det läckande fartyget var på väg att gå under, men redde ut stormen. En annan musikpoet:

Lugnare vatten
Behagligare sjö
Och vid horisonten lycksalighetens ö

Lycksalighetens ö i Kjell Höglunds visa torde väl vara den förstaplats som laget i vårt hjärta just nu härbärgerar på. Det ser bra ut, men med fler halvlekar som den andra vet det tusan hur länge det varar. Å andra sidan: Med fler halvlekar som den första, då är det bara att boka bussen för kvalserien i februari-mars. 

Nöjdast idag: Karl-Olov Smalle Smallinho Smällson Rimér Högberg. "Det kommer brinna i excel-arket när jag kommer hem!" Ingenjörsstudenten för noga statistik över sina förehavanden på bandyisen. 

Nästa match: Annandagsderby! Härnösand hemma 26 december 13.15. Då sluter vi upp!

Selånger SK Bandy - Karlsborgs BK 10-8 (5-2)
Matchfakta: http://www.bandyrapport.nu/report?gameid=12387

P.H.

Mer läsning: Sebastian Falks blogginlägg efter matchen: Det spelar ingen roll...