Mars månad - slutspelsmånad!

Mars månad är lika med slutspelsmånad och vi kommer att på olika sätt fram till SM finalen uppmärksamma att det i år är 40 år sedan Selånger Bandy var i final på både dam och herrsidan.

Vi inleder kavalkaden med en artikel som publicerades i Västernorrlands Idrottshistoriska Sällskaps tidning, VIA nr 36 i december 2020.

På bilden de båda historiska lagen.

Med Selånger Bandy under två decennier i Sverige-eliten

Redaktören har noterat att inte så mycket har skrivits om bandyhistoria i denna tidskrift, särskilt inte under de senaste åren. Eftersom jag under mer än 40 år har jobbat som ”bandybyråkrat” på såväl lokal som central nivå bad han mig skriva ned några av mina minnen från dessa år med bandyn. Jag håller mig till de fram-gångsrika åren under 1970- och 80-talen då jag verkade inom Selånger Bandy SK.

Bakgrunden till mitt bandyintresse var min uppväxt i Gävle med bandyklubben IK Huge, som min far var med och grundade 1927 och som blev svenska mästare redan 1939 och 1940. Under hela min barndom och ungdom under 1940- och 50-talen var det självklart att på ett antal vintriga söndagseftermiddagar få frysa på Kastvallen och se allsvensk bandy. I Gästrikland fanns då också Sandvikens AIK, Forsbacka, Skutskär och Tirfing till och från i allsvenskan (egentligen div 1 norra), så bandyn upplevde jag som den viktigaste sporten trots att där också fanns ishockey med Brynäs och Gävle GIK (svenska mästare 1957). 1965 flyttade jag till Sundsvall och noterade att här fanns ett antal bandyklubbar i div 2, men mitt engagemang var måttligt fram till 1973. Dock minns jag mycket väl matchen mellan Selånger och Bollnäs i slutet av februari 1970 (Selångers första allsvenska säsong), då jag gick direkt från BB och vår nyfödde förstfödde son till närliggande IP och såg matchen med publikrekordet 3544 personer. Starkt bidragande orsak till att Selånger hamnat i den högsta serien var den legendariske ledaren Erik Ohlsson, ursprungligen från Hälsingland. Han blev rikskänd och belönad för sitt kloka ledarskap, som bl.a. ledde fram till SM-final 1981.

Blev kassör

År 1973 träffade jag Erik Ohlsson i mitt jobb. Jag berättade förstås att jag var uppvuxen med bandy utan tanke på att detta skulle leda till något annat. Dock meddelade Erik att han skulle ha ett styrelsemöte med bandysektionen samma kväll och föreslog att jag skulle komma och lyssna. Sagt och gjort. Jag gick till mötet och när jag gick därifrån var jag kassör i sektionen! Från denna stund fram till 2015 har jag haft alla möjliga administrativa uppdrag inom bandyn, men jag ämnar inte redovisa dessa utan nöjer mig med att ge tillbakablickar på många fina minnen från Selångers lyckosamma 1970- och 80-tal. Samma år jag engagerade mig i Selånger Bandy, 1973, fick vi en ny hemmaarena i Gärde. Det var med blandade känslor vi flyttade från IP och dess centrala läge. 1976 försågs Gärde-planen med konstfruset efter att spelarna lagt ned stort arbete med att lägga ned rören.


Säsongerna 1977/78 och 1978/79

Säsongen 1977-78 lyckades vi för första gången ta oss till slutspel. Sånär som på två säsonger var vi i slutspel varje år fram till och med 1993, dvs 13 gånger. Under denna ”storhetstid” tillhörde vi onek-ligen bandyns ”finrum”, dvs landets 3-4 bästa lag. Och från 1969 till 1995 avverkade Selånger 26 säsonger i rad i den högsta serien! Redan under vårt andra slutspel 1978/79 gick vi till semifinal efter vinster i kvartsfinal mot Örebro, men förlorade mot dåtidens suveräna Boltic i semifinal. Även påföljande år gick vi till semifinal, men föll där mot Sandviken - 1978/79 gick även damerna till slutspel!

SM-final 1981

Säsongen 1980/81 blev Selångers mest framgångsrika någonsin! Efter att slagit ut Örebro i kvartsfinal blev det åter semifinal, denna gång mot favoriten Villa. Särskilt minnesvärd blev bortamatchen mot Villa med det fortfarande gällande publikrekordet 8774 personer i bandystaden Lidköping. Jag hade glädjen att vara där och minns tydligt Royne Sjödins avgörande mål i slutminuten. Efter bragden att slå ut Villa i semifinal var det dags för tidernas höjdpunkt: SM-final mot Boltic på Söderstadion i Stockholm. Detta blev förstås en oförglömlig upplevelse även om Boltic lyckades vinna med 4-3. Under den efterföljande SMbanketten på Operaterrassen bekräftade representanten för Riksidrottsförbundet att Selånger ”vunnit banketten”, trots närvaro av värmlänningarna Sven-Ingvars. Detta minnesvärda år, 1981, gick även vårt damlag till SM-final! Matchen spelades veckan innan med förlust mot dåtidens suveräna IK Göta. Ingvar Hedin var den starka kraften bakom damernas framgång och jag hade glädjen att tillsammans med honom få uppleva även denna SM-bankett. Som ett ytterligare tecken på den minnesvärda säsongen 1980/81 blev vår målvakt Tomas Fransson världsmästare efter en klassiskt VM-final borta i sovjetiska Chabarovsk. Efter SM-finalsäsongen gick Selånger regelmässigt till slutspel nästan varje år, men efter 1994/95 var den lyckosamma perioden från 1969 slut, och laget flyttades ned från högsta serien utan att ännu ha lyckats återkomma.


Inbjuden till gästspel i Sovjet

Tack vare SM-finalplatsen 1981 blev Selånger året efter inbjuden till gästspel i Arkhangelsk vid Vita Havet i nordligaste Sovjetunionen. Vi accepterade med glädje detta och jag hade förmånen att tillsammans med laget få deltaga i denna unika ”utflykt”. Flygturen mellan Moskva och Arkhangelsk kändes äventyrlig med ett gammalt ryskt flygplan och passagerare av helt andra sorter än man var van vid. Vi bodde på ett fint hotell, men upptäckte snart att vi i smyg efterföljdes av personer som ville ha koll på att vi ”skötte” oss. Matchen spelades inför mer än 10 000 åskådare och efterföljdes av en finare middag sponsrad av en lokal sågverksägare. På ryskt manér flödade tillgången på vodka och champagne vid middagen. Från hemresan minns jag en äventyrlig händelse på flygplatsen i Moskva när vår ordförande Åke Denkert saknade sitt pass och riskerade att bli kvar i Moskva, men i sista stund löste det sig! Själv fick jag ytterligare bandyvistelser i Ryssland på 2000-talet via tre VM-turneringar i Kazan resp. Kemerovo. Bland andra speciella Selångerminnen vill jag nämna Expressens riksomfattande tävling ”Laget i mitt hjärta” 1975/76. Selånger fick efter hårt arbete flest röster bland rikets alla föreningar, 50 920 st, och kunde kvittera ut 70 000:-!


Minnesvärda spelare

Min personliga lista på särskilt minnesvärda spelare kan förstås göras lång. Givetvis framstår Ingemar Aava som den främste. Jag var med och värvade honom från Hammarby 1980 och han blev trogen Selånger under hela sin karriär, trots att han under de första åren bodde och studerade i Stockholm. En mer ambitiös och duktig person både på och utanför planen kan jag inte komma på. Bland mycket annat blev han delad skytteligavinnare 1984/85 med 39 mål.

Bland de spelare som lade grunden till de många åren i högsta serien vill jag särskilt nämna Keith Sahlin, Bernt Lind, ”Lappen” Nordin, Göran ”Bam-bam” Persson, ”Lillis” Johnsson, ”Jola” Bergström och Hasse Johnsson. Något senare tillkom Owe Hemström, ”Lenne” Lundberg, Östen Sundin och Greger Örjestål, som jag så småningom blev arbetskamrat med. Listan kan göras mycket längre, men jag vill ändå nämna Royne Sjödin, Stefan Nyqvist, Anders Uhlin, Tomas Fransson, ”Butta” Johansson och ”Putte” Johansson. Efter 20 år lämnade jag 1993 styrelsearbetet i Selånger efter uppdrag som kassör, sekreterare resp. ordförande. Bland många fina styrelsekamrater vill jag särskilt nämna Christer Ericson, som tack vare sina goda egenskaper och outtömliga energi också hamnade i Svenska Bandyförbundets styrelse. Tack vare mina erfarenheter från uppdragen i Selånger fortsatte jag mina bandyengagemang i Medelpads Bandyförbund och Svenska Bandyförbundet (valberedningen, tävlingskommittén, disciplinnämnden m.fl.). Så tack Erik Ohlsson i efterhand för Din inbjudan till mitt första möte i Selångers bandysektion 1973.

Slutligen ett stort tack till Västernorlands idrottshistoriska sällskap och skribenten Mats Westling, som givit oss godkännande att publicera artikeln på vår hemsida.
 

Kommentera gärna:

  • Lars Olov Olsson • 3 mars 2021 20:45:01
    Jättebra krönika Mats. Bra initiativ att publicera slutspels minnen på detta vis. Med hopp om fortsättning. Hälsar Lars Olov

Nyhetsarkiv

Länkar

Senaste nyheter