SSK-historia

Det började i ett dike i Bergsåker, där några grabbar ville börja med organiserad idrottsverksamhet. En styrelse bildades: Birger Jacobsson, ordförande, Melker Carlsson, sekreterare, Torvald Söderholm, kassör och Harald Söderholm materialförvaltare." (Selånger Sportklubb 1921-1971 jubileumsskrift) Selånger Sportklubb, SSK, grundades 1921 i det lilla samhället Bergsåker, 7 km väster om Sundsvalls centrum. Som klubbfärger valdes blått och rött.

 

---------------------------------------------------------------------------


Bandysektion bildas

I början var flera idrotter representerade i den nya föreningen. Först ut var orientering och där nåddes framgångar redan i början och 1925 erövrades det första DM-guldet. Andra sektioner som bildades var allmän idrott, cykel, gång, konståkning, bordtennis, handboll, fotboll, skidor och förstås bandy. Bandysektionen startades upp 1924 efter förslag av Henry Pettersson, i sektionen ingick tre personer. Klubbor var ett problem i det nystartade laget och det beslöts att klubben skulle köpa in ett dussin klubbor och låna ut till spelarna. I händelse av att någon spelare slog av sin klubba, bidrog spelaren och klubben med halva summan var till inköp av en ny.


Laget började att spela i medelpadsserien och följande resultat kan redovisas från premiäråret, SSK-IFK 3-6, SSK-Heffners IF 3-7, SSK-GIF 0-2. I DM förlorade man mot GIF med 6-0 och i en vänskapsmatch mot IFK förlorade SSK med 3-9. Premiärlaget spelade alltså fem matcher, förlust i alla med 9 gjorda mål och 30 insläppta mål.

 

Dom historiska grabbarna från premiärlaget från 1924 var: Birger Jacobsson, Seth Henriksson, Sven Eriksson, Egon Olsson, Ivar Lax, Helge Gustafsson, Birger Ågren, Olle Nyberg, Henry L. Denkert, John "Näktergalen" Vestberg och Gunnar Ågren.

 

Sven Eriksson som spelade i detta lag skulle senare bli mer känd under namnet Sven Selånger och nådde stora internationella framgångar i en annan idrott, backhoppning. Sven Selånger vann bl.a. VM-guld 1933 i kombination backe/skidor, VM-brons både 1931 och 1933 i backe, OS-silver 1936 i backe special och sammanlagt 8 SM-guld!

 

Under 1930- och 40-talet gick bandyverksamheten i dalar, mycket beroende på vilket vinterväder som rådde. Men under 1930-talet nådde laget viss framgång och vann medelpadsserien och gick till DM-final. Där vann dock 1930-talets giganter Älgarna från Härnösand finalen

 

---------------------------------------------------------------------------


1950-talet

 

Bandyverksamheten startades upp på allvar igen säsongen 1954-55 med ett lag i division III.

Säsongen 1956-57 spelade Selånger SK fortfarande i division III, men man nådde då sin hittills största framgång, då man slutade på andra plats i serien. Selånger SK hade chansen att avancera till division II men förlorade seriefinalen mot Kuben, 4-2. Kuben vann sedan i kvalet över Stugsund med 2-0 och flyttades upp till tvåan.

 

1958-59 lades seriesystemet om, och Selånger SK återfanns då i division III. Laget gjorde en stark säsong, vilket ledde ända fram till serieseger och uppflyttning till division II.

 

Första året i division II, 1959-60, blev inte helt lyckat och laget slutade på sjunde plats, vilket innebar nedflyttning till division III. Bästa laget i Sundsvall blev Heffners som slutade på tredje plats i diviion II.

 

Selånger SK revancherade sig snabbt och vann återigen division III säsongen 1960-61, före lokalkonkurrenten Söråkers IF. Den stora framgången i distriktet stod Heffners för som spelade allsvenskt kval. Heffners förlorade dock i kvalet mot Huge (0-5, 3-4).

 

---------------------------------------------------------------------------


Bäst i Sundsvall

Säsongen 1961-62 lyckades Selånger för första gången hålla sig kvar i div. II och slutade på en femte plats. På samma poäng men med ett minusmål bättre än fjolårets allsvenska kvallag Heffners. Selånger SK var bästa bandylaget i Sundsvall!

 

Kommande säsong, 1962-63, innebar stora förändringar i seriesystemet. Häften av lagen skulle flyttas ned i div. III och hälften skulle få stanna kvar i den nya div. II. Selånger lyckades inte bli bland de fem första utan hamnade i den "nya" div. III-serien.

 

Den kommande säsongen, 1963-64, slutade Selånger SK trea i div. III men bandyn i distriktet nådde sin största framgång när Medelpads landskapslag för juniorer vann riksmästerskapet. I det segrande laget hade Selånger följande representanter: Keith Sahlin, Tony Johansson, Hans Parment och Hans Bergqvist. I laget fanns också några lovande juniorer som sex år senare kom att representera Selånger i allsvenskan, Hans Jonsson och Lars-Åke "Lappen" Nordin, Kuben och Svante Palm, Heffners.

 

Selånger SK vann säsongen 1964-65 div. III i överlägsen stil och avancerade återigen till div. II !

Till den kommande säsongen 1965-66, förstärkte Selånger med spelare från det nyss nedlagda laget Kuben , vilket ledde till att laget slutade på andra plats i tvåan. Serien vanns av Sandslån och det andra Sundsvallslaget Heffners slutade trea. Selångers B-lag hamnade på femte och sista plats i div. III.


---------------------------------------------------------------------------

 

Kvalspel

 

Nu kom den första och dittills största framgången för Selångers bandylag. Säsongen 1966-67 förlorade laget endast två poäng. Laget vann därmed div. II före Heffners. Selånger var kvalificerat för kval till Allsvenskan. I den s k gruppfinalen besegrades Haparanda i bäst av två matcher, 2-2 hemma och seger på bortaplan med 2-1. I kvalet stod ”Gula faran”, d v s Forsbacka, för motståndet och SSK förlorade den första matchen borta med 3-0. Chansen att vända underläget fanns på hemmaisen men vädret och motståndarna satte stopp för detta. I snösörjan på Bergsåkers IP slutade matchen 1-1. Selånger kvar i div. II.

 

Div. II-serien säsongen 1967-68 blev ett riktigt getingbo fyllt av rafflande derbyn. Söråker var nyuppflyttade och sedan tidigare fanns både Selånger och Heffners i serien. För Selångers del blev säsongen inte helt igenom lyckad, även om man slog Söråker med tvåsiffrigt i de båda derbymatcherna. Sandslån besegrade Selånger med 3-2 i den sista matchen och gick till allsvenskt kval, där man sedan dock förlorade.

 

---------------------------------------------------------------------------

 

Äntligen

 

Söndagen den 2 mars 1969 var Selånger SK för första gången klara för spel i högsta divisionen! SSK vann först serien. Laget tappade bara tre poäng på hela säsongen. I gruppfinalen besegrades Nyborg med 6-2 på bortaplan, men Nyborg lyckades vända och vinna på Bergsåkers IP med 2-1. Detta ledde till en avgörande match i Umeå, en match som Selånger vann med 2-1.

 

SSK var nu klart för kvalspel och i första matchen mötte man Köping borta, förlust med 1-4. I nästa match hemma krossades Forsbacka med hela 10-3, vilket betydde att oavgjort hemma mot Lesjöfors i sista matchen skulle räcka för avancemang. Efter stor dramatik slutade matchen 4-4 och Selånger SK var klart för allsvenskan! Stor matchhjälte var Lars-Åke "Lappen" Nordin som stänkte in hela 9 mål under kvalserien. Många Sundsvallsbor talar fortfarande om den matchen.

 

Laget som förde Selånger till division I var: Hans-Erik "Lillis" Jonsson, Keith Sahlin, Ove Wedin, Åke Sahlin, Hans Jonsson, Pelle Normelli, Jan Erlandsson, Bernt "Berra" Lind, Sonny Nyberg, Bernt Norberg, Lars-Åke "Lappen" Nordin, Göran "Bam-Bam" Persson, och Ernst Hedin. Tränare: Karl Hammarstedt, ledare: Åke Denkert, Bruno Sahlin och Erik Ohlsson.

 

---------------------------------------------------------------------------


Några år i bandysocieteten

Första säsongen i högsta serien blev lyckosam för SSK. En av höjdpunkterna under säsongen var hemmamatchen mot IK Sirius på nyårsaftonen 1969. Över 3300 personer såg matchen som spelades i elljus på Idrottsparken i Sundsvall. Den kände hejarklacksledaren Pelle Nordin blev utvisad av domaren, hedersgäst på läktaren var författaren, bandy- profilen och SSK-supporten Torsten Tegnér och matchen slutade med hemmavinst, 6-4. En oförglömlig match, säger dom som var med.

 

Selånger SK hade till och med chansen att gå till slutspel första året i allsvenskan. En hemmamatch mot Bollnäs Giffarna var direkt avgörande. Oavgjort skulle räcka och det stod 1-1 ända till slutet då Bollnäs lyckades peta in två mål. Säsongen var över för SSK. Ett nytt publikrekord sattes i samband med den matchen, 3 544 personer såg matchen. Ett rekord som fortfarande står sig.

 

Laget nådde inte bara bra sportsliga resultat premiäråret. Lagledaren Erik Ohlsson blev utnämnd till "Årets ledare" och fick följa med landslaget på deras resa till Sovjet. Med på den resan var också nyförvärvet från Sandslån Bosse Unander, som under sitt första år med Selånger blev uttagen till landslaget.

 

Medelpads Bandyförbund stod också som arrangör för en B-landslagsmatch mot Finland. I det svenska laget fanns fyra Selångerspelare representerade: Bosse Unander, Göran "Bam-Bam" Persson, "Jola" Bergström och Hasse Jonsson. Sverige vann matchen med 3-2. Ungdomsbandyn fick förstås ett rejält uppsving tack vare A-lagets framgångar, det sägs att det inte fanns en bandyklubba att uppbringa på sportaffärerna i Sundsvall detta år.

 

Andra året i högsta serien var även den lyckosam för SSK. Chansen till slutspel fanns ända fram till sista omgången, då laget föll med 10-1 mot Ljusdal på bortaplan. En sjätte plats blev det i alla fall för kämparna i de blå tröjorna. Nytt i föreningen var att ett damlag bildades, ett lag som ganska raskt skulle nå stora framgångar.

 

Tredje året blev tuffare. I en hård kamp lyckades man att förnya kontraktet. Laget slutade på sjunde plats av totalt tio lag med 16 inspelade poäng. Selångers juniorlag vann sin juniorserie och "Jola" Bergström fick dra på sig den blågula landslagströjan då landslaget mötte Finland på bortaplan. Även Göran "Bam-Bam" Persson och Kjell Englund fick representera blågult i en B-kamp mot Finland i Skellefteå.

 

Säsongen 1972-73 blev en mellansäsong för A-laget. Laget slutade åter på en 7:e plats men med hela fem poängs marginal till nedflyttning. Noterat är att SSK inte lyckades vinna en enda bortamatch på hela säsongen.

 

---------------------------------------------------------------------------

 

Ny hemmaarena, igen

 

Inför säsongen 1973-74 flyttade SSK sin hemmaarena från den centralt belägna Idrottsparken, som ju hade ersatt Bergsåker vid flytten upp i högsta divisionen, till det nya idrottskomplexet Gärde. Flytten var inte alls populär inom stadens bandykretsar, men fotbollen behövde mer utrymme och fritidspolitikerna hade fått en vision: då fick bandyn flytta på sig. Positivt med den nya arenan var att läktaren utrustades med värmeläktare, något som frusna SSK-supportrar genom åren kanske uppskattade så länge den fungerade.

 

Sportsligt upprepades historien: för fjärde året i rad slutade Sundsvalls bandystolthet på sjunde plats i högsta serien. DM för åren 1973 och 1974 spelades och SSK tog hem bägge mästerskapen. Selånger fick även en ny landslagsspelare under säsongen 1974-75, Owe Hemström blev uttagen till ungdomslandslaget.

 

---------------------------------------------------------------------------

 

Laget i mitt hjärta

 

Selånger SK lyckades bättre den kommande säsongen. Laget hade ännu en gång chans att få spela slutspel men nådde inte riktigt enda fram. En femte plats till slut, bara två poäng från den åtråvärda slutspelsplatsen. Sundsvallspubliken började nu också att uppmärksamma laget, ett snitt på över 1000 personer på hemmamatcherna värmde. Owe Hemström representerade A-landslaget vid tre tillfällen och Benny Nilsson blev Nordisk pojkmästare.

 

Det kanske mest positiva från säsongen 1975-76 var att SSK lyckades vinna tidningen Expressens riksomfattande tävling "Laget i mitt hjärta". Efter ett hårt arbete av föreningen, med spelarna och deras familjer i spetsen, kunde eldsjälen Erik Nyström åka ned till Stockholm med 50 920 insamlade röster och kvittera ut 70 000 kronor till föreningen!

 

---------------------------------------------------------------------------

 

Konstfruset

 

Till säsongen 1976-77 fick SSK äntligen tillgång till en konstfrusen bandybana och spelarna hjälpte själva till att lägga ned rören för frysanläggningen på Gärde. Barmarksträning? Vid invigningen av den nya anläggningen imponerande SSK och besegrade det finska mästarlaget och tillika Dex-cup vinnarna OLS Uleåborg.

 

I serien fick Selånger nöja sig med en sjätte plats och åter missa SM-slutspelet. Benny Nilsson blev på nytt Nordisk mästare och juniorlaget segrade i den allsvenska juniorserien.

 

---------------------------------------------------------------------------

 

Första slutspelet

 

Äntligen slutspel! Säsongen 1977-78 lyckades Selånger till slut ta sig till SM-slutspelet och på vilket sätt dessutom. Laget blev tvåa i den norra serien och hade chans på serieseger men "bara" oavgjort i den sista matchen mot Ljusdal satte stopp för detta. I slutspelet mötte man Västerås SK. Efter tre hårda matcher och 35 minuters förlängning i den sista och avgörande matchen stod Västerås SK som segrare.

 

Framgångarna gjorde att tre spelare fick representera landslaget under säsongen, Keith Sahlin 5 landskamper, Stefan Nykvist och Östen Sundin 2 landskamper vardera. Selånger gick även till final i rink-SM men förlorade där mot Örebro.

 

Den följande säsongen 1978-79, upprepade SSK bedriften från föregående år och blev återigen tvåa i den norra serien. I kvartsfinalen fick man möta Örebro SK som relativt lätt besegrades och i semifinalen blev IF Boltic motståndare. IF Boltic blev dock för svåra och laget fick ge sig mot de blivande mästarna.

 

Selångers damlag lyckades även de ta sig till slutspel. I sitt första slutspel förlorade laget mot Katrineholm i bäst av två matcher.

 

A-lagets framgångar märktes nu också i de olika landslagen. Owe Hemström kom hem från VM med en silvermedalj, Stefan Nykvist gjorde ytterligare två A-kamper, Royne Sjödin gjorde två U-kamper och Anders Uhlin två juniorkamper. SSK gick också detta år till final i rink-SM. Nu var det Karlskoga brandkår som blev för svåra.

 

För tredje året i rad gick Selånger till SM-slutspel, efter att säsongen 1979-80 blivit trea i grundserien och sedan gå vidare till semifinal där Sandviken stod för motståndet. Efter två matcher gick Sandviken vidare till finalen. Damlaget lyckades inte ta sig vidare till slutspelet utan hamnade på tredje plats i sin serie. Plåster på såren var att damlaget spelade hem det första DM-tecknet för damer i distriktet. Anders Uhlin var med juniorlandslaget när ett VM-silver erövrades.

 

---------------------------------------------------------------------------

 

SM-finaler

 

Säsongen 1980-81 blev föreningens mest lyckosamma hittills. På det fjärde försöket lyckades A-laget ta sig till SM-finalen på Söderstadion!

 

Men för att ta det i rätt ordning: laget blev först trea i grundserien och ställdes mot Örebro SK i kvartsfinalen. Efter två raka segrar blev Villa nästa motståndare i semifinalen. Den första matchen vanns på bortaplan efter förlängning, för övrigt den första sudden-death matchen i svensk bandy. Royne Sjödin slog in den avgörande bollen och hela 8 320 personer såg dramat i snöyra och kyla! (det är fortfarande Villas publikrekord). Villa orkade inte hämta sig efter detta och efter seger med 5-2 hemma var laget klart för sin första SM-final.

 

I finalen var "omöjliga" IF Boltic motståndare. Trots att SSK tog ledningen orkade man inte stå emot IF Boltic. IF Boltic blev svenska mästare, 4-3 efter 2-2 i paus.

 

Matchfakta. SM-final 22/3 1981 Söderstadion, Stockholm

IF Boltic - Selånger SK 4-3 (2-2)
0-1 Royne Sjödin (11)
1-1 Mats Carlsson (15)
2-1 Kjell-Göran Broström (25)
2-2 Ingemar Aava (37)
3-2 Ola Johansson (69)
4-2 Ola Johansson (77)
4-3 Ingemar Aava (89)

Publik: 14 233 personer

 

Laget som spelade SM-finalen: Tomas Fransson, Anders Nilsson, Bernt "Berra" Lind, Keith Sahlin, Anders Uhlin, Jan Lindholm, Sure Sandström, Tommy Runesson, Lennart Lummi, Royne Sjödin, Leif "Lenne" Lundberg, Östen Sundin, Greger Örjestål, Ingemar Aava, Tränare; Göran "Bam-Bam" Persson, Hans Jonsson, Östen Sundin, Keith Sahlin.

 

Även damlaget gjorde en bragdsäsong och avancerade även dom till SM-final. Först slog man ut IF Boltic i semifinalen och sedan kunde man göra sällskap med herrarna till Stockholm och finalmatchen. I finalen mötte laget IK Göta som i slutänden blev för svåra. Laget svarade för en stark insats ändå.

 

A-lagets målvakt Tomas Fransson gjorde 10 landskamper och blev världsmästare när landslaget tog Sveriges första VM-guld i Chabarovsk, Sovjetunionen. På köpet blev Tomas utsedd till "Årets målvakt". En synnerligen framgångsrik säsong för Selånger SK!

 

---------------------------------------------------------------------------

 

Allsvenskt spel under 80-talet

 

Säsongen 1981-82 var den första som officiellt kallades Allsvenskan. Selånger gjorde ännu en gång en stark säsong och blev tvåa i den norra serien. I semifinal förlorade laget mot Edsbyn. Damlaget följde upp fjolårets succé och vann den högsta serien före de senaste årens suveräner IK Göta. I slutspelet nådde laget dock ingen större framgång utan man åkte ut direkt efter två förluster. Juniorlaget vann grundserien men blev utslaget i det följande cupspelet.

 

SSK fick en juniorvärldsmästare när Kåre Öberg representerade landslaget i en match. Även Ingemar Aava, Anders Uhlin och Leif "Lenne" Lundberg gjorde varsin U-landslagsmatch. Tomas Fransson gjorde 7 A-landslagsmatcher och blev på nytt utsedd till "Årets målvakt". Tomas blev också distriktets första "Stor Grabb" i bandy.

 

Efter två mycket framgångsrika år blev säsongen 1982-83 en stor missräkning. Både herr- och damlaget tvingades spela ett ovisst kval för att hänga kvar i högsta serien. Till stor lycka klarade sig båda lagen kvar. Tomas Fransson blev på nytt världsmästare efter 5 A-kamper, Lennart Lummi gjorde 2 U-kamper.

 

Med "nygamle" tränaren Lars-Åke "Lappen" Nordin tillbaka vid rodret (efter två år i Falu BS och ett år Härnösands AIK) svarade laget för en stark säsong 1983-84. En fjärde plats blev det först i grundserien och sedan besegrades Vetlanda i kvartsfinalen efter tre jämna matcher.

 

Den andra matchen mellan de bägge lagen blev synnerligen dramatisk. Selånger drabbades tidigt av ett matchstraff och dessutom tvingades nyttige lagkämpen Sune Back utgå p.g.a. hjärnskakning. Selånger hamnade snabbt i ett tvåmålsunderläge men när bara en minut återstod av matchen lyckades SSK kvittera genom Bosse Eriksson och matchen gick till förlängning och sudden death. Selånger tilldömdes en straff och fram klev storskytten Ingemar Aava för att slå straffen mot sin forne lagkamrat Tomas Fransson, som återvänt till sin moderklubb Vetlanda. Inför storpublik på Gärde tryckte Aava in bollen, hans fjärde mål totalt för matchen, och SSK vann matchen med 5-4! I semifinalen föll dock laget i två raka matcher mot Edsbyn.

 

Damlaget tvingades även denna säsong kvala för att hänga kvar, något som laget lyckades med utan problem.
Juniorlaget gick till elitserien i Juniorallsvenskan, men där blev det svårare och laget slutade näst sist.
Lennart Lummi spelade fyra A-landslagskamper.

 

Selånger SK gick även till slutspel säsongen 1984-85. Först blev laget tvåa i den norra gruppen och man ställdes återigen mot Vetlanda i kvartsfinalen. Den här gången var Vetlanda det starkare laget och gick vidare till semifinal. Glädjande var att storskytten Ingemar Aava vann den allsvenska skytteligan, tillsammans med Brobergs Pär Hedqvist, på 39 gjorda mål.

 

Mindre roligt var att damlaget åkte ur högsta serien efter åtta säsonger. Det blev inte bättre av att det senare meddelades att damlaget skulle läggas ned. Ett synnerligen tråkigt beslut, som fick mycket negativa konsekvenser för framtida tjejbandy i Sundsvall.

 

Historien upprepades säsongen 1985-86, SSK blev fyra i grundserien och fick möta Villa i kvartsfinalen. Villa besegrades efter några tuffa matcher och i semifinalen fick man möta Vetlanda igen. Även denna gång blev Vetlanda för svåra. SSK tvingade dock de blivande svenska mästarna till tre matcher. Selånger blev också trea både i den allsvenska pojk- och juniorserien. Ingemar Aava gjorde fyra A-landslagsmatcher och SSK gjorde den 30 november sitt 1000:e allsvenska mål.

 

För nionde gången i rad gick Selånger SK till slutspel säsongen 1986-87, detta efter en tredje plats i grundserien. I kvartsfinalen ställdes laget mot IF Boltic. Efter fyra tuffa fighter drog IF Boltic det längsta strået och gick vidare till semifinalen.


---------------------------------------------------------------------------

 

Ny serieindelning, igen

 

Säsongen 1987-88 var Selånger SK riktigt illa ute. I grundserien slutade laget på en sjunde plats och fick spela i den för året nya allsvenskan. Det nya serieupplägget innebar en uppdelning av norr/söder gruppen efter halva säsongen till den nya elitserien och allsvenskan. SSK spelade i allsvenskan för att undvika nedflyttning eller ett ovisst kvalspel. Nu fick SSK ordning på spelet och vann allsvenskan!

 

I förkvalet till slutspelet mötte man Edsbyn som besegrades. I kvartsfinalen blev dock Villa för svåra och SSK förlorade i tre raka matcher.

 

Det blev äntligen också ett SM-guld till föreningen. Det var Trim-SM laget som spelade hem det första SM-guldet. I veteranlaget spelade "gamla" SSK-profiler från finallaget 1981, såsom "Berra" Lind, Keith Sahlin, "Hasse" Jonsson, Östen Sundin och "Lappen" Nordin för att nämna några.

 

Selånger SK inledde säsongen 1988-89 på ett strålande sätt. Laget gick överraskande till final i World Cup i Ljusdal, men förlorade i finalen mot Vetlanda med 3-1. Ingemar Aava gjorde en bra turnering och blev uttagen i All Star Team. I serien gick det också bra för SSK, först tvåa i den norra grundserien sedan en fjärde plats i elitserien. I kvartsfinalen fick laget chans till revansch på Villa för föregående säsong. En chans man också tog, Villa slogs ut i bästa av fem matcher. I semifinalen blev det dock stopp, Västerås SK vann i två raka matcher.

 

Selångers ungdomar börjar visa framfötterna, P 14 laget vann sin serie och P 12 blev tvåa i sin. Tre spelare fick representera U-landslaget: Hans Bengtsson, Mikael "Dallas" Dahlsten och Erik Granath gjorde alla fem landskamper.

 

Det blev en inte fullt lika lyckad säsong 1989-90. A-laget motsvarade inte det högt ställda förväntningarna utan missade elitserien och fick spela i allsvenskan. Den för året nye finska tränaren Leo Segerman fick under säsongen sparken och "Lappen" Nordin fick ta över under säsongens slutskede. Laget klarade sig dock från nedflyttning eller kvalspel.

 

Bättre gick det då för SSK:s P 15 lag som i utklassningsstil vann Bandyaden, 77-17 på åtta matcher talar för sig själv. Bra gick det också för veteranlaget som återigen blev svenska mästare. I finalen besegrade man Hammarby på bortaplan med 3-2. Leif "Lenne" Lundberg spelade 8 A-kamper, Mikael "Dallas" Dahlsten 2 U-kamper, Niclas Strid 3 J-kamper och Stefan Persson 2 P-landskamper under säsongen.


---------------------------------------------------------------------------

 

Ungdom fortsätter trycka på

 

SM-guld blev det säsongen 1990-91, i dubbel upplaga dessutom. P-16 laget följde upp de tidigare framgångarna och gick fram som en ångvält i slutspelet. I finalen krossades IFK Vänersborg med hela 10-0 på hemmaplan. Från mästarlaget blev många aktiva seniorer. Stefan Persson, som var SM-slutspelets dominant, blev t ex en viktig kugge i Hammarbys allsvenska lag, och Johan Sahlin spelade allsvenskt i Selånger och Vänersborg och Jonas "Gazza" Lindqvist i Selånger.

 

Veteranlaget tog sitt andra raka SM-guld, även denna gång besegrades Hammarby IF i finalen. Nu med klara 7-0. Sämre gick det för A-laget som inte heller detta år lyckades ta sig till slutspel. En mängd Selånger spelare fick dra på sig den blågula landslagströjan. Patrik "Putte" Johansson 5 A och Leif "Lenne" Lundberg 9 A-kamper tog VM silver i Finland. Fyra spelare spelade i pojklandslaget, Andreas Carlsson 2 kamper, Jonas Lindqvist 5 kamper, Johan Sahlin 2 kamper och Stefan Persson 4 kamper.

 

Bättre gick det för A-laget säsongen 1991-92. SSK gick på nytt till slutspel, laget fick dock stryk av Västerås SK i tre raka matcher i kvartsfinalen. Stefan Persson blev historisk när han blev den förste som tog två VM-guld samma säsong! Både pojk- och junior VM-guld. Jonas Lindqvist och Johan Sahlin blev också pojkvärldsmästare. Patrik Johansson var med landslaget när de vann "lilla VM", Rossija turneringen. Mikael Boija gjorde också 2 juniorlandslagsmatcher. För tredje gången på raken, fjärde totalt, vann veteranlaget Trim-SM, "gubbarna" kan än!


---------------------------------------------------------------------------

 

Från sektion till klubb

Laget bytte också namn inför säsongen. Efter att SSK tidigare varit en avdelning inom den stora föreningen Selånger SK delades nu verksamheten upp i olika fristående föreningar. Dock med en gemensam alliansstyrelse. Bandylaget fick namnet Selånger Sundsvall Bandyklubb.

 

En godkänd insats svarade klubben för när laget blev fyra i grundserien och kvalificerade sig för spel i elitserien säsongen 1992-93. Efter en något sämre insats i elitserien ställdes SSK mot Ljusdals BK i ett kval om en plats i kvartsfinalen. Selånger besegrade Ljusdal och fick möta Västerås SK i kvartsfinalen. Västerås var snäppet starkare och vann i tre raka matcher. Glädjande var att Patrick Johansson blev världsmästare. "Putte" deltog i VM som spelades inomhus i norska Hamar. I finalen krossades Ryssland med 8-0!

 

Stefan Persson utsågs till "Årets junior" i svensk bandy. En välförtjänt utmärkelse när Stefan under flera år varit dominant i svensk ungdomsbandy. Även en Selångerledare uppmärksammades, Lars-Olov Ohlsson fick motta ett stipendium ur Pontus Widéns minnesfond vid SM-finalen i Uppsala.

 

Stefan Persson var även med och vann junior-NM, tillsammans med Jonas Lindqvist. Turneringen spelades hemma på Gärde. Till sist fick föreningen ytterligare en världsmästare, det var Richard Koch som var tongivande när pojklandslaget blev världsmästare. "Kochen" svarade för hela sex mål i turneringen.


---------------------------------------------------------------------------

 

Upp… och ner

 

Inför säsongen 1993-94 lämnade flera etablerade spelare Selånger Bandy. Detta märktes också på lagets resultat. Laget missade elitserien och fick istället spela i den ovissa allsvenskan. SSK hade i sista matchen chansen att få kvalspela till slutspelet om man slog IFK Vänersborg borta. En chans man inte tog.

 

Veteranlaget fortsatte att spela hem SM-guld. 5:e totalt blev det under den gångna säsongen. Stefan Persson spelade sex och Jonas Lindqvist fem U20-landslagskamper och Richard Koch två U18-kamper.


---------------------------------------------------------------------------

 

Nedflyttning

 

Efter 26 säsonger i rad åkte Selånger Bandy ur allsvenskan. Säsongen 1994-95 blev den dystraste och mörkaste i föreningens historia. Fd Selångerprofilen Anders Uhlin hämtades hem från Vänersborg som spelande tränare och tillsammans med Bosse Eriksson och Bosse Denkert ansvarade han för SSKs sista säsong i allsvenskan. SSK gjorde totalt sett en ganska svag insats under hela säsongen men det var först i den absolut sista matchen som det avgjordes.

 

Seger mot IFK Kungälv borta skulle räcka för att hänga kvar i den högsta serien. När sju minuter återstod av matchen ledde SSK med 3-1, när matchen var slut hade SSK förlorat med 5-3! Snacka om en jobbig bussresa hem till Sundsvall!

 

Trim-SM laget gick till final, igen, men p.g.a. av administrativt strul spelades aldrig finalen mot IF Boltic. Laget missade därmed chansen till ett 6:e SM-guld. I chocken över A-lagets degradering lades senare veteranlaget ned. En synnerligen tung säsong för föreningen!

 

Första säsongen i div. I, sedan 1969, blev ändå relativt lyckosam för SSK. Laget tappade några rutinerade spelare inför säsongen och föreningen valde, för första gången i Selånger Bandys historia, att satsa på två ryska professionella bandyspelare. Andrei Efremov och Sergei Kanakov hette de två historiska spelarna. Kanakov skadade sig allvarligt på försäsongen och var borta större delen av säsongen, men Efremov tillhörde lagets absolut bästa spelare.

 

Under gamle storspelaren "Lenne" Lundberg ledning vann Selånger div. I norra i hård konkurrens med de hårdsatsande lagen Bollnäs GIF och Karlsborgs BK. I kvalet till allsvenskan var laget ytterst nära att ta steget tillbaka till högsta serien men i den sista och avgörande matchen, borta mot Karlsborg, förlorade laget.

 

Minnesvärt från kvalspelet var annars bortamatchen mot Hammarby. Selånger låg under med 2-4 i paus men lyckades reducera och kvittera till 4-4 på ett sjungande och dansande Zinkensdams idrottsplats. Sedan slog också Selånger allsvenska Hammarby i returen hemma på Gärde. Tyvärr räckte det ändå inte.

 

Richard Koch blev utsedd till Årets junior, bara två år efter att Stefan Persson fått mottaga samma utmärkelse. Peter Hansson spelade VM i Finland med U16-landslaget och blev uttagen i All Star Team. Selångers u-verksamhet är fortfarande framgångsrik.

 

Den andra säsongen i div. I blev däremot en besvikelse för Sundsvalls bandystolthet. Siktet var inställt på kvalspel men dit lyckades inte laget ta sig utan blev trea i serien efter hälsingelagen Bollnäs GIF och Brobergs IF. Oroväckande var också att ett antal etablerade spelare redan innan säsongen lämnade föreningen och ett flertal tongivande spelare lämnade laget efter säsongen.

 

P17-laget var nära att få spela SM-final men p.g.a. av felaktig lottning fick SSK möta storfavoriterna och slutsegrarna Bollnäs GIF redan i den första slutspelsomgången trots att de tillhörde samma serie. Men trots förlust i den moraliska finalen visade laget att det hade stor kapacitet och att det i laget fanns många talangfulla spelare, t ex Erik Sundin, Markus Wiström, Peter Hansson och Mattias Åhlén. Stefan Persson spelade 3 matcher i U23-landslaget.

 

Inför säsongen 1997-98 lämnade 10 spelare A-laget! Visserligen var inte alla ordinarie under föregående säsong men ändå. Sedan Selånger Bandy åkte ur högsta serien har åderlåtningen på spelare varit mycket oroväckande. Trots att halva truppen hade försvunnet från säsongen innan gjorde laget under ledartrion Ingemar Aava, Östen Sundin och Magnus Nordin bra ifrån sig. Mycket tack vare att man kunnat fylla på i laget med egna unga förmågor. Selånger Bandy slutade på andra plats i den norra gruppen efter Brobergs IF. Bl.a. efter att tagit tre av fyra möjliga poäng mot storfavoriterna Brobergs IF. I den nya play-off serien gick det inte lika bra och det unga och orutinerade laget slutade på en 6:e plats. Laget visade under säsongen att det fanns många unga lovande spelare att bygga vidare på.


---------------------------------------------------------------------------

 

Oro i leden

 

I februari 1998 lämnde ungdomssektionen klubben och bildade eget. U-ledarna hade tröttnat på alla fagra löften om att få tillbaka utlånade pengar. Tanken med bildandet av Selånger Bandy Ungdomsklubb var att starta en breddverksamhet utan något uttalat mål att producera A-lagsspelare.

 

Till säsongen 1998/1999 gjordes en något desperat satsning på att ta sig tillbaka till allsvenskan. Något som senare visade sig vara ett ekonomiskt och organisatoriskt luftslott. Bl a hämtades "Lappen" Nordin tillbaka som coach från Söråker. Peter Nordén värvades tillbaka från allsvenska Bollnäs. Från konkurrenten Broberg hämtades finska skyttekungen Arto Loukkola. Från Söråker hämtades f.d. Selångerspelarna Daniel Edström, Fredrik Hansson och Stefan Söderlind hem.

 

På papperet såg allt bra ut men redan på försäsongen började problemen. Det visade sig att det inte var klart med finansieringen av alla nyförvärv. Detta ledde till att större delen av försäsongen fick spelas utan nyförvärven och inte ens till seriepremiären vara alla nya spelare spelklara! Problemen fortsatte under hela säsongen med uteblivna löner, spelarstrejker, avhopp från styrelsen och ständiga likvida problem, det var till och med under vissa perioder svårt att få fram pengar till klubbor och bollar. Konkurshotet kom allt närmare.

 

Trots alla problem blev laget tvåa i grundserien efter favoriterna Broberg. I den följande play-off serien gick det också relativt bra. Man hade chansen till allsvenskt kval ända fram till den nästa sista matchen mot Helenelund då seger var ett måste. Selånger ledde också med 2-4 till den 85e minuten då rutinerade Mats Fröberg gjorde ett självmål! I den sista spelminuten fick Helenelund en hörna som via Selångers målvakt Robert Hedlund gick i mål.

Ridå! Ändå fanns en liten liten chans att ta sig till kval.

 

Genom att ösa in mål på Tillberga hemma i sista matchen fanns en teoretisk chans. Nu fick man inte den chansen eftersom Tillberga lämnade walk-over! Ett typiskt slut på en jobbig och mycket speciell säsong. En säsong som senare visade sig bli den absolut sista för Selånger Sundsvall Bandyklubb.

 

Glädje i bedrövelsen var dock att Markus Wiström, Erik Sundin och Peter Hansson alla var med i det svenska U19-landslag som vann NM-guld.

 

År 2000 trodde vi alla i klubben att det var ett år då vi skulle ta det svåra klivet tillbaka till Allsvenskan. Men så blev inte fallet. Tvärtom. På bara någon timme stod våra spelare och tränare utan klubb. Konkursen var ett faktum, vilket ledde till nedflyttning till div 2.

 

Men ungdomsklubben räddade situationen. Genom att de flesta i den unga spelartruppen nyligen lämnat ungdomsverksamheten, var det lätt för dem att få inträde i och så småningom bli integrerade i den nya klubben. Ingen av spelarna tog det alltså negativt och försvann, utan de ville visa att bandyn skulle fortsätta i Sundsvall. Utan att förlora en enda match i div 2-serien och kvalet var laget nu tillbaka i division 1, den nästa högsta divisionen.

 

På årsmötet i maj 2000 bytte klubben namn Selånger Sportklubb Bandy. Vissa medlemmar föredrar att säga Selånger Bandy, andra vill gärna säga SSK.

 

Sammanfattningsvis kan man säga att den sportsliga delen av verksamheten klarade konkursen relativt bra. Dock återstod vid den här tiden att återupprätta förtroendet i lokalsamhället, d v s i kommunen, bland sponsorer, skolbarn och föräldrar.

 

--------------------------------------------------------------------------

 

Säsongen 2011-2012 slutade Selånger SK Bandy trea i division 1 norra, endast en poäng bakom Nyborgs SK som sedermera genom kvalspel avancerade till allsvenskan norra, den nästa högsta divisionen. Både skridskoskolan och bandyskolan hade fler deltagare än året innan.

 

Säsongen 2012-2013 såg en fortsatt positiv utveckling av skridsko- och bandyskolan. A-laget slutade tvåa i division 1 norra och fick kvala mot IFK Rättvik. Rättvik tog hem båda matcherna med 5-2 på Gärde samt 7-2 i Rättvik Arena.

 

I maj 2013 fick Selånger SK Bandy ändå chansen till spel i den näst högsta divisionen, Allsvenskan, då Finspångs AIK avsade sig sin plats. Efter några dagars betänketid och ett möte med styrelsen, sportkommittén och A-lagets spelare och ledare bestämde sig klubben för att tacka ja till den erbjudna platsen.

Den allsvenska säsongen 2013-2014 blev tuff för Selånger. Laget lyckades endast hålla Härnösand bakom sig i tabellen. Notabelt är att Selånger hade chansen till kvalplats om Boltic hade besegrats. Det blev dock förluster i båda matcherna mot samma klubb som Selånger fick sträcka vapen mot i SM-finalen för herrar 1981. Därmed åkte SSK ur direkt. Under säsongen anordnades en uppskattad P13-turnering med åtta deltagande lag på Gärdehov.


Under 2014-205 var 175 barn aktiva i klubbens ungdomsverksamhet som fortsatte att växa. A-laget slutade trea i division 1 norra. P14-laget (födda 01-02) kvalicerade sig för ett norrslutspel som slutade med en fjärdeplats. Den egna cupen hemma på Gärdehov vann man efter att ha besegrat Edsbyn i finalen. 

---------------------------------------------------------------------------

Källor:
Selånger Sportklubb 1921-1971, 50-årsjubiléet 30 oktober 1971 sammanställd av Harry Jacobsson
Medelpads Bandyförbunds skrift till 50-års jubileumet 11 oktober 1997