Med ett tremålsunderläge från första kvalmötet och fyra borta från den startelvan var det en svår uppgift vi hade framför oss när vi åkte till Rättvik. Vi bestämde oss för att göra ett försök.

Efter vår matiga matchannons (med mycket bröd) inför hemmamötet kommenterade en Bengt här på hemsidan att det i Rättvik finns en lokal specialitet kallad tuttul. Det är ett mjukt tunnbröd som bland annat Rättviks tunnbrödsbageri saluför. "Bakad på riktig helmjölk från bonden, kryddad med anis och fänkål. Denna Tuttul smakar precis som vi minns från förr. Köp den redan nu i vår Handelsbod, fyll den sedan med de läckerheter du själv önskar: Varsågod!"

Denne Bengt skrev också att tuttul skulle kunna ordnas till matchen i Rättvik Arena.

Nåväl, matchen började med att domaren Stefan Johansson ramlade precis när han skulle blåsa igång. Hela hallen tittade på honom där han simmade en stund och sedan tog sig upp för att ge ton i pipan, men det kom bara ett kvävt litet ynkligt pip. Vi satte bollen i rullning och då kom en otroligt kraftig signal från Johansson. Det var en härlig inledning i total otakt från domarhåll. Själva matchen klarade han och meddomarna emellertid av galant.

Vi hade bestämt oss för att backa hem mycket mer än hemma på Gärdehov - en taktik som kort kan benämnas "köttmur" - och hoppas på kontringar. Det gick väl sådär egentligen. Bergelinmuren (även han av kött. Kött och skägg) höll oss kvar i matchen genom att rädda ett par frilägen i början. Rättvik gick ändå upp till 2-0, men de mattades lite och drabbades av tre utvisningar på kort tid. Den sista utvisningen ledde till straffslag för oss.

Vår normala straffskytt Blomman satt utbytt och vi hade inte koll på att man faktiskt får göra byten vid straff, vilket man inte får i samband med hörnor, så till punkten blev nu 83:an Fransson framknuffad. Och han är ju inte den som säger nej. I sin första match på sisådär tre månader (inkallad efter redan nämnda fyrmannafrånvaro) hade han nu ett gyllene läge att dra ett viktigt strå till stacken.

Han kramade klubben och drog till med en sedvanligt snabb sving. Över.

Dock var det riktigt hårt och det ger ju alltid ett litet plus i kanten ändå.

Vi var hyfsat nöjda i halvtid. Vi hade spelat ett helt nytt försvarsspel och fått ihop det ganska bra. Att vi skulle göra 5-0 på Rättvik i andra och ta det till förlängning var det väl ingen som riktigt trodde på, men vi ville försöka vinna matchen i alla fall.

Den förhoppningen kom tyvärr på skam så fort Rättvik blev fulltaligt någon minut in på andra. Då inleddes en riktig tung period i en kvart-tjugo minuter i mitten på halvleken där Rättvik till synes inte behövde göra mycket för att ta bollen av oss.

Målen började trilla in. Upp till 6-0. Det varken kändes eller såg bra ut. Därför var oerhört skönt att få göra ett par mål på slutet. Vi skämtade om att "nu vänder vi!"

7-2 till slut och de sista skären som togs denna säsong var ganska tunga. Det som hade kunnat muntra upp i det läget var en rejäl tuttul, men jag lyckades inte få syn på någon sådan form av servering. Så det blev till att åka till ICA Fiolen och köpa en påse torrostade jordnötter istället.

Tack för i år allihopa! Ännu ett litet steg framåt jämfört med säsongen innan, men ändå litet besvikna över att vi inte ligger närmare ett allsvenskt lag (som spelar trevligt och har ett ungt och utvecklingsbart lag). Samtidigt har vår säsong kantats av skador och sjukdomar, så vi kanske får vara nöjda ändå.

Nu ska vi in i gymmet och ut i löparspåren och PRESSA DET SOM GÅR!

IFK Rättvik - Selånger SK Bandy 7-2 (2-0)

Matchfakta: http://www.elitrapport.se/Data/report5172.html

P.H.

Men orka skriva... Sugen är lite tappad just nu.

Vad har vi för ljuspunkter? Östen kom in med från kiosken överblivna varmkorvar, toastar och kanelbullar efter matchen. Det var ju trevligt. Det måste man säga. Och det var fint väder. Efter förmiddagens ihärdiga snöande blev det ju helt perfekt.

Helt perfekt var det inte att Rättvik gick upp till 2-0 efter ett välplacerat vinkelskott och en hörna, en spelmässigt hängde vi med rätt bra ändå. I mitten av halvleken gav vi bort bollen för enkelt och blev tillbakapressad, men hoppet tändes då Peter Hansson med en fruktansvärt genial passning hittade Jätteblomman som tog sig förbi en back och krutade in reduceringen.

I halvtid var det en aning dämpat till en början. Vi kände ändå att vi var med i matchen. Den största skillnaden var deras grundfart och att de utnyttjade en större del av banan än vad vi är vana vid.

Andra halvlek inleddes med bastant rättvikspress. De gick upp högt och vi hade lite problem med det. Dock fick vi till en hörna och där höll sig Alexander framme och petade in en retur. 2-2.

Tyvärr fick de också en hörna (ja, de hade ganska många) kort efter vår kvittering och bollen sprättes upp i nättaket efter en variant. När masarna också gjorde 4-2 bara fem minuter senare då var det lite småuppför helt klart. Energin rann ur oss kan man säga.

Ändå skapade vi chanser i detta läge. Det hade varit klart bra om The Gregster hade satt sitt friläge. Eller om Rättviks keeper inte fått tåspetsen på Woxbergs vänsterbössa. Eller om domaren blåst straff när Fredrik fick ett slag på klubban när han skulle styra in ett frislagslyft.

Istället fick de ett billigt mål i slutminuten mot ett trött Selånger.

Men nu har vi känt på tempot och det är 90 minuter kvar. Konstigare saker har man varit med om än att vi skulle kunna vinna med tre baljor nere vid Siljansviken som är berömt för sitt varma badvatten om sommaren. Det hade varit kul om matchen gick på Siljan förresten. Hallen duger i och för sig bra den också.

Selånger SK Bandy - IFK Rättvik 2-5 (1-2)

Matchfakta: http://www.elitrapport.se/Data/report5167.html

P.H.