Simon Hansson och Sebastian Falk leder Selånger 2016/2017: Vill se ett starkare, snabbare, skickligare Selånger

RADIO: Simon och Sebastian om kärnan i deras ledarskap, varför Selånger A kallas för en familj och om drömmar inför nästa säsong:

Den av spelarna så uppskattade ledarduon i Selånger A fortsätter även över 2016/2017. Vi pratar förstås om den unga Simon Hansson, som kom från Bollnäs inför säsongen och snabbt fick smeknamnet Whizzkid, och vi pratar om Sebastian Falk, förra elitskrinnaren och förra fysutvecklaren för svenska herrbandylandslaget (bland annat).

Simon kommer att ha huvudansvar för A-truppen och Sebastian kommer dels ha ansvar för fysträningen, dels fungera som individuell coach för spelarna under säsongen.

Hemsidan satte sig ner med de båda för ett samtal av det längre slaget:

P.H.: När jag satt och funderade på vad jag skulle fråga så visste jag inte var jag skulle börja, faktiskt, men så kom jag på att jag kan fråga er två om var det börjar. Var börjar ditt ledarskap, Simon? Varför vill du vara ledare inom bandy? 

Simon: Varför det just är bandy är för att jag är uppväxt med det, så det har ju varit en stor del av livet, inte bara en fritidssysselsättning, utan jag ser det som en livsstil också. Jag tyckte att jag hade gjort mitt som spelare, så det blev ju ledare då. Och så hamnade jag här i Selånger och här har vi en stark ambition, känner jag, att man vill någonting. Man är inte nöjd över var man är idag utan man vill komma längre och det känner man både i föreningen och styrelsen och framför allt i laget att man vill utvecklas som spelare och lag.

P.H.: Men vad är det som driver dig då?

Simon: Jag vill ju ge spelarna så många nycklar som möjligt, verktyg för att de ska kunna bli så bra som de vill. Det är väl det jag har som drivkraft. Sedan att kunna få ihop det i gruppen också, så att vi kan utföra det tillsammans, så det är väl lite min roll och det jag vill göra, att ge ännu mer verktyg till att utveckla individerna till bättre bandyspelare och även att bli vad vi kan kalla för bättre människor, hur vi uppträder i grupp och sådant.   

P.H.: Sebastian, vad säger du?

Sebbe: Vad gäller bandy så var det mer att fanns en möjlighet än att det är den stora passionen. Jag tycker verkligen om bandy, men min passion ligger på ett annat plan. Att vara ledare handlar för mig om att öppna dörrar och öppna möjligheter för de individer jag ska leda. Jag vill att de ska upptäcka och få uppleva saker som jag själv har upplevt inom idrotten som ganska stor framgång, resor, umgänge och sådana saker, samtidigt som jag vill att de ska växa som människor och ta ansvar för sina handlingar. Och när jag får se någon som går från att ha varit ganska oansvarig mot sig själv till att verkligen ta ansvar för sina handlingar och utföra rörelser och spelmönster som gynnar både en själv och andra då blir jag varm i hjärtat. Det tycker jag är kul! 

P.H.: Men du menar att det hänger ihop hur man tar ansvar för sitt liv och hur man tar ansvar för ett spelmönster?

Sebbe: Ja, till 100 procent. Om man inte klarar av att organisera sin vardag, då kommer man heller inte kunna ha den energi man behöver för att driva sin utveckling inom idrotten. Av alla ungdomar och även seniorer som jag har sett som når längst fram så handlar det mycket om att klara av att organisera sin dag och sin vardag. Det är det som är nyckeln till framgång. 

P.H.: Du sa också något om att växa som människa eller nåt sånt där. Hur tar du med det i ditt ledarskap? I vintras till exempel...

Simon: Dels är det ju det att de får en roll. Om vi bara relaterar till spelet, så är det ju att de får en roll som vi ställer som krav att de ska axla, att de har en uppgift som de ska sköta på planen, precis som man har en uppgift att sköta på jobbet. Och även att vi jobbar väldigt mycket med diskussion, att vi tillsammans skapar någonting, så det inte bara är jag som berättar vad de ska göra eller hur var den här matchen, hur var den här träningen, utan att de själva får vara delaktiga i den här diskussionen, vilket gör att det föder tankar och idéer hos de själva och det tror jag blir starkare i längden att bygga på. Vi pratar ju väldigt mycket om allting och det är ju inte bara för att de ska klara av bandyn utan det är, precis som Sebastian säger, för att de ska kunna organisera sitt liv hemma och på jobbet. Vi har kommit ganska långt med det, men vi har en del kvar att göra. 

P.H: Jag har pratat med nästan alla spelare efter säsongen på ett mer fördjupat sätt. Många nämner ordet familj. Vad är det dom tänker på då? Vad är familjen tror du, Simon?

Simon: Det är just den här gruppdynamiken vi har. Att oavsett vad man har haft för dag på jobbet eller i plugget så känner alla att det ska bli skönt att åka på träningen ikväll och så har jag känt själv också. Man åker till Gärdehov dels såklart för att träna bandy, men till väldigt stor del också för att träffa gruppen. Det är något vi värnar om och vill vara väldigt rädd om. 

Sebbe: Jag tror att det handlar mycket om att det finns en trygghet. Det känns som att komma hem när man kommer till Gärde. Hem är ju där man är tryggast, men att vara trygg är också en förutsättning för att kunna utvecklas och därför har vi lagt väldigt mycket vikt vid att skapa trygghet. Och den tryggheten kommer sig inte av att hålla ihop och hålla i varandra, utan att faktiskt utmana varann, men utmana genom att förklara uppgiften så att man förstår den, så att man själv får äga och bemästra den uppgiften. Och när man bemästrar saker då känner man sig också ganska trygg med sin roll i gruppen och i laget. Därav tror jag att man känner sig som en familj för även i en familj har man ett visst ansvar och en viss roll i den grupperingen. 

P.H.: Kan du ge något exempel på hur en uppgift delas ut för att få en spelare att äga uppgiften?

Sebbe: Det finns ju en del speltekniska moment som varje position har, men det är egentligen inte det som är att äga uppgiften, utan det är att känna att man får en position tilldelad sig och att genom diskussion få kolla hur långt området sträcker sig runt den positionen och att då tillsammans med mig och Simon också få se och lära sig att förstå vad det innebär gör ju att man känner ett ägarskap för den ytan eller den rollen i laget.

P.H: Hur gör du Simon för att skapa trygghet?

Simon: Det är precis som Sebastian är inne på att man skapar en trygghet genom att de får vara med och tycka och tänka och skapa diskussion. Det finns ingen som är orolig eller rädd för att säga vad man tycker och tänker utan det är en otrolig öppenhet i laget. Det är sådan hög acceptans att alla får vara den de är och där har vi den där tryggheten att man behöver inte komma till Gärdehov som en annan människa. Man får vara olika här liksom. 

P.H. Har ni vara med om grupper och lag där det inte har varit så?

Sebbe: Ja, o ja, och i mitt fall har det oftast handlat om ambitionsnivåer. Om man har en högre eller lägre ambitionsnivå än vad som är tillåtet inom grupper så blir det ett problem. Det tycker jag är ganska fint i Selånger att det är en ganska homogen ambitionsnivå. Det är inte SM-final för man vet att det inte är möjligt i dagsläget, utan det är att ta nästa steg, bara för det vet man vad det är. Och då blir det också en mycket homogenare grupp. 

Simon: Ska man starta en resa så måste ju hela gruppen vara med på det. Jag kan inte starta en resa på egen hand om gruppen vill någonting annat och det får ju alla vara med och tycka till och diskutera vart vi är på väg någonstans, men också var vi är idag. 

Sebbe: Vi var ganska tydliga ganska tidigt med att det är laget och systemet som är störst. Ingen individ kommer någonsin att vara större än systemet eller laget. Det spelar ingen roll hur bra man är, för alla ska gynnas av att systemet fungerar. När systemet och laget fungerar, då kommer individen att blomma ut också. Under hela säsongen har vi ganska strikt jobbat med att få ett system att fungera - en passningsväg, en åkväg i försvar... - för att vara och en ska veta vad den gör och då kommer också tryggheten att jag behöver inte uppfinna en massa lösningar på eventuella problem för vi har redan förutsett de stora problemen, så uppfiningarna de är på små, små problem som uppstår vid eventuella snabba beslut, men i ryggraden ska finnas en grundlösning för problemet, vilket gör att spelaren i sig kommer att ta ganska små beslut. Det bygger hela tiden på att vi ska samarbeta och då kan ingen vara dominant, utan då måste man vara överens. 

P.H.: En familj. Om man betraktar det utifrån så kan det låta lite sektartat sådär att "det är vi som är familjen och här kommer ingen annan in." [fniss i bakgrunden från Simon] Du skrattar åt det, Simon?

Simon: Ja, jag satte mig in i din tanke... Men det är just den här... Det är en känsla av lättnad att kunna komma till Gärdehov precis som man är, det är öppet för alla liksom och det är precis som vi sa att vi har inga riktigt dominanta såhär i omklädningsrummet som tar över på något sätt utan alla får den ytan som man vill ha. Det har blivit stämpeln "familjen" bara. Det är väl den relationen som alla kan förknippa något med. Alla har ju en familj. 

P.H.: Du Sebastian kom ju in under hösten, lite senare än Simon. Hur var det för dig att komma in i Selånger A?

Sebbe: Jo, det var väldigt välkomnande. Det var inte särskilt svårt att komma in och få sitt utrymme. Nu hade jag en ganska diffus roll till en början, men ändå fanns det en plats. Jag tror att om man kommer värvad med en uppgift, då är det ännu enklare att komma in, för då vet man redan vad man ska göra.  

P.H.: I vintras gick det bra till en början. Vi vann serien och sedan kanske vi inte nådde det resultat vi hade hoppats på i kvalet till Allsvenskan. Vi slutade sist där. Ni började med att prata om utveckling här, så jag antar att vi ska bli bättre nästa år. Vad händer nu?

Simon: Jag kan berätta lite grann om vad jag tycker har hänt och vad vi lagt fokus på den här säsongen som har varit. Det har ju varit ganska brett och övergripande - hur vill vi spela bandy? På vilket sätt? Just det här med att skapa roller och vad man ska göra i de här rollerna. Väldigt stort och brett. Det vi ser nu, inför nästa säsong, är att utveckla individen i den här rollen, att lägga mer fokus på individen. Det är skridskoteknik, klubbteknik och allt sånt. Vi har vår referenspunkt nu som är Haparanda som spelar i Allsvenskan [och som Selånger mötte i kvalet] och där kände vi att vi inte kom upp på den individuella nivå som deras spelare har, så det är där vi lägger nivån inför nästa säsong, att utveckla individerna. 

Sebbe: Vi kommer att starta en process där vi ska utveckla ett antal färdigheter. Vi har tittat på hur man spelar en modern bandy. Det vi upplevde när vi började med det här var att det inte var så många som varken sett eller upplevt elitbandy den senaste tiden. Och det har hänt rätt mycket i elitbandyn under de senaste tio åren. Jag såg någonstans att elitbandyn går 25% snabbare idag än vad den gjorde för tio år sedan och det är ganska mycket. Vilket också innebär att man måste kunna manövrera på ett helt annat sätt och man måste kunna läsa spelet 25% fortare, annars blir man överkörd. Vår första uppgift var att visa på hur den moderna bandyn spelas. När vi nu har gjort det kan vi kliva över till att titta på vad individen behöver klara av att spela den moderna bandyn. Och där har vi identifierat ett antal faktorer som vi behöver slipa på. De faktorerna kommer nu att stoppas in i en årsplan. Jag som fystränare tror inte att man måste pressa livet ur sig. Jag tror att man ska titta på hur man blir bättre på nånting. Det behöver inte alltid vara att ta i allt vad man har. 

P.H: Simon, har du någon dröm med kommande säsong? Vad vill du se till vintern?

Simon: En dröm.... Ehm, jag har inget resultatbaserat som att "vi ska vinna varenda match serien!" utan det är ju mer att se utveckling. Hittills har det varit mycket om utvecklingen med hela laget, men nu har jag en dröm att se en stark utveckling hos individen också.  

Sebbe: Jag vill se ett starkare, snabbare, skickligare Selånger, som klarar av att spela den bandy som vi försökte spela i vintras, och stundtals lyckades med, över längre perioder. Sedan vill jag visa upp det här för folk på läktaren eller för folk med kameror eller så. Jag vill att vi ska fortsätta att visa att Selångers varumärke som bandyförening växer och blir starkare. Jag tycker att vi har en ganska bra produkt som den är idag, men jag skulle vilja få den ännu vassare. 

Vi kan också med stor glädje konstatera att lagledaren Kenneth Bodin, materialansvarig Jonas Rönnqvist och slipare Ola Eriksson kommer ingå i ledarstaben även nästa säsong. 

Selånger A:s försäsong börjar på måndag, den 10 april.

P.H.

Kommentera gärna nyheten:

  • gabbe • 14 april 2016 16:42:21
    Fortsätter all i truppen kommande säsong även dom som reser
  • p.h. • 14 april 2016 17:47:11
    Lite osäker på vad du menar, men de flesta spelarna från senaste säsongens trupp kommer sannolikt spela med Selånger till vintern också. Ibland händer det ju, tro det eller ej, att spelare vill lämna Selånger. Och ibland händer det att det blir något nyförvärv också, så hur truppen till slut kommer att se ut får vi vänta och se.

Nyhetsarkiv

Senaste kommentarer

Senaste nyheterna