Selånger - HaparandaTornio 3-8 (2-5) 

Kvalet. En kort liten djävul till serie som är över på två veckor. Tre helt nya motståndare. Och först ut för vår del det lag som kommer från den högre divisionen, HaparandaTornio. Frågor som snurrat på sistone: Hur stor är skillnaden mellan Allsvenskan och ettan? Blåser det bara till och blir 11-2 till HT eller kan vi hålla jämna steg? Tänk om vi rentav kan vinna!

Fredag. Matchdag. Klockan 14:56 slog handsvetten till. Sju timmar och fyra minuter till avslag.  

SSK har inte spelat särskilt bra den senaste månaden heller. Men samtidigt HT hade knappt vunnit en match sedan i november. Nej, det här var nervöst och osäkert. 

Nåväl, det var bara att bänka sig i det ergonomiska skräckexempel som kallas speakerbås och vänta in svaret. 

Domartrion i fagert gula jackor visade det nu var frågan om en högre nivå och en laddad maskot i Selis höjde också temperaturen. Selånger piggt i början. Första hörnan till SSK och publiken (säsongen tredje största) visade sig vara med på noterna. Applåderade högre för skapandet av denna hörna än för lejonparten av de kassar laget i vårt hjärta hängt i vinter. Hörnan resulterade dock ej i något upphetsande. 

Selånger försökte med full insats spela det spel vi känner igen från i vinter och gjorde det bra, men satte sig i vissa situationer som man kanske kommer helskinnad ur i ettan, men blir straffad för i Allsvenskan. Som 0-1. Willie tappade bollen mitt på offensiv planhalva och tre Haparandare kunde brassa rakt mot en ensam backlinje. 

Kalle oroade HT direkt därpå när han vek innanför vänsterhalv som stack ut klubban för en prickfri fällning. Utvisning och sedan hörna Selånger, som denne Smalle skickade in till 1-1. Viktigt. 

Första 15 var jämn. HT kom fram i halvlägen och SSK var på vippen att spela sig igenom ett par gånger. Helt klart ett mer fokuserat Selånger än på länge och med Whizzkid i ett modus vid sidlinjen som i vissa ögonblick uppvisar likheter med en gläfsande Doberman. Särskilt när det fanns tendenser hos hemmalaget att gå bort sig i styrningen. 

18:e minuten. SSK:s första vänsterhörna. Kan tro att Jimmen var bra sugen att sopa upp den i nättaket och trots att han har en kolfiberklubba kramade han med all sannolikhet saven även ur denna. Dock missade han bollen.  (Vilket var ett av mycket få misstag från Huset denna afton.)

Så kom 1-2 . Precis som Haparandas kom den baljan efter en kontring. Så klassiskt när man möter ett lag som i grunden är lite bättre att åka på sådana mål. 

Strax därefter åkte Huset på en konstig utvisning när han for omkull i backen, gled utan kontroll en bra bit på isen och in i en motståndare som ramlade. Jo, visst var det Jimpajen som hade ner honom, men det var liksom utan egen förskyllan.
 
Den här tiden blev jobbig för hemmalaget. HT tog tag i taktpinnen och utmanade ständigt ett SSK som sjönk allt lägre och krympte ihop allt mer tills backlinjen var lika stor som en femmans fotboll. Eller, lite större kanske, men det var tungt här. 

Tur att HT då valde att ta skott utifrån ganska ofta. Nummer 7 i Happis, skaplig tilltro till skottet sitt. Sköt från halva halva stup i kvarten.

Gästerna gjorde ändå en kasse med Jimpajen på botbänken. En tråkig historia som bestod av flipperspel framför eget mål efter en hörna, vilket mynnade ut i 1-3. 

Det fanns ännu hopp. I 37:e minuten stod Selånger för matchens snyggaste anfall. Ett gudomligt lir där det var tici-taca mellan en rad SSK:are. Sunes jul ingick med en direktpassning till en friställd Smalle som tyvärr var offside. Ajaj, det gäller att hålla sig till regelboken, men upprullningen tände publiken. 

Hemmalagets bäste spelare i första halvlek kan ha varit Garbapappa. André hade bra tryck i grejerna och varvade uppåkningar med instick mellan HT:s styrande forwards. Dock fick han smaka finskt ene och stål när årets propp på Gärdehov delades ut. Donk! Men han fick en utvisning med sig efter att domaren tagit halva kvällen på sig att spåra upp den skyldige. Två minuters tillägg.

HT var generellt lite bättre, men gjorde också konstiga saker. Som att droppa bollen bakom ryggen på egen planhalva rakt till Smalle. Skulle dom inte ha gjort. Östersunds finest vände upp och placerade in 2-3.

2-4. Ett sånt där ryskt spel som vi varnats för. Rakt fram i hög fart med två gubbar bredvid varandra. Shirokov ut till Sysoev. Och sedan ett precis likadant kort före paus då Selångers mittfält inte hade orken att ta sig nära bollhållaren och sätta det tryck som behövs för att försvaret ska kunna sätta stopp.  

Tungt att åka på 2-5 precis innan saftpausen och inte blev det bättre av 2-6 efter 29 sek i första. Kent Hedin hade ju knappt hunnit hämta ut priset för bollkastningen när Sysoev drog in en långlyra direkt på tennis. Svårt att försvara sig mot sånt. 

Och rullgardinen var halvvägs nere.

Muggen höll kvar SSK i matchen genom att ta ett friläge en kvart in i andra. Här var det väldigt mycket Happis ett tag och blåtröjorna började bli alltmer desperata. Satte sitt hopp till chanspassningar som man önskade att HT-försvararna av någon anledning skulle missa. Så skedde dock ej. 

2-7. En av alla dessa hörnor resulterade till slut. Mycket liten glipa nedanför rullgardinen. Som emellertid fanns kvar ett tag eftersom Happis spelade till egen målvakt, vilken i den trånga situationen plockade upp bollen. Det gav en straff som Kalle pangade in. Han gjorde alla Selångers mål.

Men tiden rann iväg och planens bäste spelare, Petr Shirokov avrundade målskyttet till en klar och rättvis seger. Selånger var inte riktigt på nivå idag, men med ett par matcher till mot allsvenskt motstånd innanför västen skulle det nog kunna se annorlunda ut. 

Bäst i Selångerlägret enligt publiken: Selis, vår maskot som spred glädje trots uppförsbacken på isen. 

Upp på hästen igen! Nu blir det Köping borta på söndag. Även det en svår uppgift, men nog finns chansen att vi kan få rapportera om två poäng på söndag kväll. 

Selånger SK Bandy - HaparandaTornio Bandy 3-8 (2-5)
Matchfakta: http://www.bandyrapport.nu/report?gameid=14197

P.H.