SSK - IFK Umeå 6-3 (2-0)

Det befarade inträffade. Gärdehovs is gick sönder i kylan och blev farlig att åka skridskor på. Huvuddomaren Sune Eriksson tog det korrekta beslutet att underkänna Gärdehov som matcharena. Vi i laget tror att det beror på att isen är för tjock. Istället för att ta dit en tankbil för att fylla igen sprickorna, som alltid uppstår när temperaturen går ner mot minus 6-7, borde vaktmästarna prova att göra tvärtom. Hyvla isen och hålla den mycket tunnare än vad som nu är fallet.

Well, nu blev det bortamatch i Söråker istället. Isen var sårig här också efter att Söråker spelat mot Karlsborg tidigare på efterrmiddagen, men den var i alla fall spelbar. -22 är köldgränsen och det var nog i de trakterna graderna låg när matchen till slut kom igång vid 16.30-tiden. 10-15 beundransvärda åskådare hade följt med ut til Söråker också.

Vi gjorde mål i vårt allra första anfall. Wiberg kom in från vänster placerade säkert in ettan efter fint pass från Woxberg. Sedan ägde vi spelet totalt. Umekamraterna backade hem med hela laget på egen planhalva och gjorde det bra.

Kallt var det som sagt. Det enda njutbara förutom vinsten var att titta på de isformationer som bildades i ansiktet på spelarna. Vi spelade 3x30 och i en av pauserna klagade jag över att jag inte hade något torrt plagg att ha under hjälmen.

- Behöver du en mössa, frågade Erik Bergström och hoppet tändes.

- Ja. Har du en?

- Nej.

Okej, då vet jag.

Wiberg fick kliva av med en alltför vit nästipp. Samma sak med Martin Wiströms vars kropp strejkade rent allmänt. Ju längre matchen led desto mer frös alla ihop, utom Umeås nummer 18 som nätade tre gånger om, men någon fara för segern var det aldrig.

Och termometern i Wiströms bil visade -27 när vi åkte hem.

SSK - IFK Umeå 6-3 (2-0)

Matchfakta: http://www.elitrapport.se/Data/report2110.html